De första åren formar våra liv

Anneli forskar inom utvecklingspsykologi vid Linköpings universitet. Sedan ett par månader tillbaka är hon dock upptagen med annat. Elsa som ligger i hennes armar är än så länge en pytteliten människa, bara femton veckor gammal, och helt beroende av sin mamma.

Anneli är mammaledig, ett märkligt begrepp för något som är ett heltidsjobb.

De första månaderna har inte Elsa brytt sig så jättemycket om vem som tar hand om henne, bara hon fått tröst och mat. Elsa har sin mamma och pappa att knyta an till, men för henne skulle det, lite krasst sagt, inte spela så stor roll om någon annan tog hand om henne. Blod är inte tjockare än vatten i den åldern. Då är det tröst och skydd som räknas.

- Det är föräldrafunktionen och inte­ blodsbanden som avgör till vilken människa barnet knyter an, som Anneli själv uttrycker saken.

Men redan om några månader kommer hon att veta vilka personer som står henne riktigt nära, hon har knutit an. Då kommer hon att protestera högljutt om någon främmande försöker trösta.

Ibland används ordet anknytning lite slarvigt. En missuppfattning är till exempel att anknytning bara sker till mamman och att det har med amning att göra. Så är det inte. Anknytning sker alltid när barnet är mellan sex månader och upp till tre års ålder och det sker till den eller dem som vårdar barnet.

Barnet knyter alltid an, hur dess vårdnadshavare än beter sig. Det är en överlevnadsfunktion. Människobarn är helt hjälplösa om de inte har någon att ty sig till och de behöver upp till tre år av förstående föräldrar som ger dem utrymme att stegvis utforska omvärlden, men som alltid finns till hands om barnet behöver tröst och trygghet.

- Det går inte att skämma bort ett barn med för mycket tröst när de är små, men därefter går relationen in i en mer ömsesidig fas, säger Anneli och reser sig upp för att gunga Elsa lite i famnen.

Efter att noga ha studerat oss främlingar en lång stund, har Elsa nämligen börjat tröttna lite på intervjun.

Hur barnet blir bemött de första åren präglar dess personlighet för resten av livet. Medan Anneli berättar är det helt oundvikligt att tankarna går till hur jag själv har besvarat mina barns behov av tröst och närhet. Har jag gjort rätt?

Lite lättad blir jag när Anneli säger att det självklart inte finns några föräldrar som gör rätt jämt, men om man prickar in 80 procent rätt så är det bra. Och i teorin är det inte så svårt. Anknytning handlar nämligen om att finnas där när barnet behöver trygghet och närhet.

Det handlar inte om annat. Att ha roligt med barnet, ge det rätt mat i rätt mängd, sköna kläder och fina leksaker räknas inte. Anknytningen blir trygg om du kan uppfatta när barnet behöver dig och att du då förmår ge tröst, stöd, skydd eller närhet, beroende på varför barnet behöver dig.

Det finns fyra sätt att knyta an (se artikel här under) och eftersom vi som vuxna beter oss som vi lärt oss under anknytningen kan det förklara varför vissa relationer är så komplicerade.

Riktigt trassligt blir det till exempel om en som trånar efter närhet försöker leva med en som helst vill ha folk lite på avstånd.

- Oftast söker kaka sin maka, det vill säga de som är trygga finner sin livspartner bland de trygga, de undvikande finner en med liknande personlighet, säger Anneli och har vetenskapligt på fötter även i detta.

Anneli berättar att tidigt präglade anknytningsmönster sitter förvånansvärt hårt. Hur mycket de går att ändra vet man egentligen inte, men till en viss gräns kan man lära om, även om man i vissa fall behöver professionell hjälp.

- Man kan se de tidigt inlärda tankemönstren som motorvägar i hjärnan. Där kör man fort och med ryggmärgen. Det tar tid att lära sig se de små kostigarna som sticker av och ännu längre tid att bromsa in för att svänga in på dem. Men har man en gång hittat dem, kan man köra upp dem tills de åtminstone blir större grusvägar.

Kanske måste man livet igenom stanna upp och tänka till för att komma av motorvägen, men det går att svänga av. Det är skönt att veta.

Och en sak till. Anneli berättar att det trygga smittar av sig mer än det otrygga. För oss som har lite svårt att lita på folk, gäller det alltså att hitta en trygg partner.