av Tove Gerge, Ebba Petrén, Gabriel Widing och Elize Arvefjord
Konstnärlig ledning och spelledare: Ebba Petrén
Turnétekniker: Martin Hamberg
10 september, turnerar i länet under hösten.
Spelledare Ebba Petrén för oss i ett av Ekholmskolans klassrum för högstadium. På bänkarna ligger hörlurar. Hon berättar om förutsättningarna. Vi är ständigt utsatta för osynliga ljud, röster och radiovågor. De går genom hus, väggar och kroppar. De finns i ett otal olika frekvenser. Vi kan inte höra dem alla. Var och en av oss kommer att få höra olika röster. Nu får vi ta på oss hörlurarna.
Mystiska ljud, skrapningar, atonala massor – som om de vore från 1960-talets John Cage. Men så hörs en tjejröst, en ung kvinna. Lugnt, stilla men bestämt. Några killar börjar fnittra generat bakom oss. Situationen är ovan och kanske obekväm.
Temat under en timmes speltid handlar om rum, linjer, kropp och identitet. Vi får instruktioner om att resa oss, lyfta en arm, vända på oss. Ibland får vi rita på ett papper eller lägga oss på bänken. Man ser att ungefär en tredjedel i rummet verkar få samma instruktioner. Ibland hörs musik och rytmer. Några rör sig till svängigt.
Konstnärerna som gjort föreställningen tillhör Nyxxx, ett scenkollektiv med rötter i spelkulturen. Publiken ställs interaktivt i centrum. Bland annat har de gjort ”Drömdykarna” för Unga Dramaten i Stockholm. Nu ges cirka100 skolföreställningar i Östergötland under hösten i samarbete med Ung scen/öst.
Den fysiskt sinnliga närvaron är viktig och kombineras med filosofiska frågor om jaget i förhållande till ett du, den andre, hur vi kan uppleva varandra i ett och samma rum. Det känns både fascinerande och lite krypande nervöst för de flesta. Men säkert ger det en oförglömlig upplevelse av vad nyskapande, samtida ungdomsteater kan åstadkomma. Eftersnacket torde bli mångordigt. Kanske handlar det ytterst om att lära ungdomar att varsamt lyssna på sin inre röst och inte i onödan ge efter för grupptryck. Den inre rösten kan ge vägledning i livet.