CCC
Cinderella man
Regi: Ron Howard
I rollerna: Russell Crowe, Renée Zellweger, Paul Giamatti, Craig Bierko, Paddy Considine
Royal i Linköping
Även om jag tycker att mycket av det som Ron Howard regisserat är lika välkammat, prydligt och småtrist som Richie Cunningham, hans rollfigur i tv-serien "Gänget och jag", så går det inte att komma ifrån att han kan göra film.
Ingen slår Howard på fingrarna när det gäller att berätta en historia, hur traditionell och förutsägbar den än må vara.
Upp med ridån för "Cinderella man".
Historier blir inte mer typiskt amerikanska än den om boxaren Jim Braddock. Att den dessutom bygger på ett verkligt människoöde gör ju att manegen är krattad för att vi ska ta till oss hans öde.
Braddock står på toppen av sin karriär när depressionen slår undan fötterna på USA i början av 1930-talet. Alla Braddocks tillgångar blir värdelösa över en natt, och familjen får flytta från vackra villan till ruggiga råtthålet bara för att ha tak över huvudet. Men när nöden är som störst är även chansen till en sista match som störst. Braddock erbjuds och accepterar att vara slagpåse mot en till synes oövervinnlig motståndare, lönechecken håller ju hungern borta från hans familj i ytterligare några dagar. Men till omgivningens förvåning så har den åldrade boxaren fortfarande kraft i slagen.
Trots att det redan från början är fullständigt uppenbart hur historien om helyllesnubben Jim "Cinderella man" Braddock ska sluta så kan jag omöjligt värja mig. Det är välgjort, spännande och gripande. (Om Russel Crowe gör ett trovärdigt porträtt rent boxningstekniskt kan jag däremot inte bedöma.)
Ron Howard vet precis hur han ska bygga upp sin berättelse för att locka fram känslor och engagemang. Jag blir nästan stött av att han får det att verka så lätt.