Rocky Balboa
Regi: Sylvester Stallone
I rollerna: Sylvester Stallone, Burt Young, Geraldine Hughes
Filmstaden i Linköping
När "Rocky" gick upp på biograferna 1976 var den en otippad vinnare. Filmen var lågbudget och skriven av en okänd skådespelare som vägrade släppa manuset om han inte fick huvudrollen. Det fick han och "Rocky" blev en dundersuccé.
Följande år nominerades den till tio Oscars och vann tre, bland annat de prestigefyllda kategorierna Bästa film och Bästa regi.
Sedan dess har uppföljarna rullat på och nu är vi uppe i Rocky VI eller "Rocky Balboa" som de i stället döpt den.
Sylvester Stallone står som vanligt för manus och regisserar för fjärde gången. Precis som första filmen är "Rocky Balboa" en riktig underdog. För hur många lär inte utgå ifrån att det här är ren smörja? Om man som jag är hälsosamt tveksam till uppföljare överhuvudtaget höjer man självklart ett skeptiskt ögonbryn inför den sjätte i serien. Men det är tur att man kan erkänna att ens fördomar inte håller och inse att "Rocky Balboa" ändå duger.
Den del som behandlar Rockys liv på äldre dagar gör filmen värd att se. Sylvester Stallone är karaktären Rocky ända ut i fingerspetsarna och är omöjlig att inte älska som den väderbitne boxaren. Sedan han lade boxningshandskarna på hatthyllan driver han en restaurang, namngiven efter hans bortgångna fru Adrian, där han underhåller gästerna med boxningshistorier. Livet är inte alls som han tänkt sig och relationen till sonen är minst sagt spänd.
Så långt allt väl men tyvärr drar boxningsdelen ner intrycket. För det här har vi redan sett. Många gånger. Han har oddsen emot sig och han joggar genom staden i sina gråa träningskläder, fast den här gången med artrit i nacken och stela knän. Det blir också väl många motivationstal.
Men som ett värdigt slut på en långkörare får "Rocky Balboa" godkänt. Den lär knappast knocka Oscarsgalan så som "Rocky" gjorde men fansen av de gamla Rocky-filmerna borde bli nöjda och belåtna.
Karin Larsson