The science of sleep
Regi: Michel Gondry
I rollerna: Gael García Bernal, Charlotte Gainsbourg, Alain Chabat, Miou-Miou
Royal i LInköping
Välkommen in i Michel Gondrys huvud. Här är vattnet gjort av cellofan och väggarna av äggkartonger. Trashästar galopperar förbi och rakapparatsmonster hotar i hörnen. En plötslig vind kan ställa allt på ända och nya världar skapas ständigt utanför fönstret.
Vi har vistats i den franske regissörens ihopklistrade fantasiskapelser förut: i Björk-videor och i den underbara "Eternal sunshine of the spotless mind". Men "The science of sleep" är ännu mer "i huvudet på Gondry" än hans två tidigare långfilmer. Eller jag kanske borde säga i huvudet på Stéphane, filmens huvudperson.
Han är uppvuxen i Mexiko men flyttar till sin franska mamma i Paris efter att hans far har gått bort. Mamman har lovat Stéphane ett kreativt designerjobb, vilket visar sig innebära att klistra etiketter på pinup-kalendrar i en deppig källare med skogstokiga arbetskamrater.
Men i Stéphanes drömmar är inget grått och deppigt. Hans fantasivärld är så kraftfull att den ibland överskuggar verkligheten. I fantasin har han en talkshow, Stéphane tv, där han kan vara den han vill. Men sover han eller är han vaken? Gränserna flyter på ett underbart sätt i filmen.
Stéphane träffar sin granne Stéphanie och de inleder en trevande kärlekshistoria, som kompliceras av att han inte kan skilja på dröm och verklighet. Det är ensekunders-tidsmaskiner och hemliga brev som lämnas i sömnen för att sedan tas tillbaka. Det svåra med att ha en relation på grund av missförstånd och dåliga tankar skildras flyktigt men vackert i filmen.
När formen tar överhanden är risken att berättelsen hamnar i skymundan. På sätt och vis är det fallet med "The science of sleep": det händer egentligen inte så mycket.
Men den lilla historien lyckas ändå beröra. Mycket tack vare huvudrollsinnehavaren Gael García Bernal som aldrig spelar över i galenskaperna utan gör Stéphane till en rörande och vanlig kille, om än med en ovanligt livlig fantasi.