Eragon
Regi: Stefen Fangmeier
I rollerna: Edward Speleers, Jeremy Irons, Robert Carlyle
Filmstaden och Astoria i Linköping, Royal i Motala
Påkostad fantasy i juletider har blivit en lika pålitlig tradition som julskinka och att tomten har samma armbandsur som din pappa.
Årets bidrag heter "Eragon" och är så kärnfull en fantasyhistoria kan bli. Den har allt man kan förvänta sig av genren. Drakar, magi, trollkarlar och alver. Här finns också den klassiska sagan om en fattig bondpojke som upptäcker att han är "utvald" och folkets sista hopp i kampen mot den genomruttna härskaren (John Malkovich) som förtrycker sitt folk.
I det här fallet är pojken en drakryttare. Till sin hjälp har Eragon (Edward Speleers) en man som tidigare var drakryttare (Jeremy Irons) och som nu lär upp honom till hjälte. Jagade av otäcka monster färdas de mot motståndsrörelsens sista utpost för att ansluta sig till dem.
Precis som "Sagan om ringen"-filmerna är "Eragon" anpassad för vita duken. Inga resurser har sparats när det gäller visuella effekter och maffiga scenerier. Det är otroligt vackert och uppenbart en genomtänkt produktion. Efteråt blir jag inte ens förvånad över att den debuterande regissören Stefen Fangmeier tidigare bara jobbat med specialeffekter.
Men även om filmen är lika snygg som "Ringen"-trilogin når inte sagan Tolkien-nivå. Anpassad för en något yngre publik, känns som en lättillgänglig beskrivning. Men eftersom filmen bara är 104 intensiva minuter lång sitter man aldrig och gäspar.
"Eragon" är en trevlig fantasyrulle med mycket action. Manuset är inget mästerverk men man får en trevlig stund i biografen.
Karin Larsson