BOK
Carson McCullers
Hjärtat jagar allena
Övers: Nils Jacobsson
Norstedts
"Det fanns två dövstumma i staden och de var alltid tillsammans." Så börjar Carson McCullers debutroman och stora genombrott från 1940. Det är många år sen jag samlade på första-meningar ("Scarlett O'Hara var inte vacker", "Äntligen stod prästen i predikstolen") men jag vet att jag kommer att komma ihåg den här.
"Hjärtat jagar allena" handlar om saknad och längtan. Platsen är en dammig liten stad i amerikanska Södern, där folk lever sina tillsynes inrutade liv på olika platser i samhällshierarkin – medan deras hjärtan håller på att sprängas av längtan. Den kavata pojkflickan Mick drömmer om ett piano och om att bli berömd som Mozart. Doktor Benedict Copeland drömmer om revolutionen (han döpte en av sönerna till Karl Marx). Hans dotter Portia drömmer om Gud och att hon och fadern någon gång ska sluta bråka. Bartendern Biff ser människor komma och gå. Alla dras de till den dövsstumme John Singer, som vänligt ser ut att lyssna när de tyr sig till honom.
Men John Singer bär på sin egen saknad, för: "det fanns två dövstumma i staden" – och nu finns det bara en.
Tiden är politiskt hotfull med världskrig strax om hörnet, platsen är fylld av rasskillnader, men människorna är tidlösa. Som vi är. Det som förvånar är att Carson McCullers var så ung när hon skrev sin roman, 23 år när den kom ut. Hur kunde hon vara så insiktsfull? Hon ser ut som en barnunge på författarporträttet och ändå skriver hon i klass med William Faulkner.
"Hjärtat jagar allena" ingår i Norstedts klassikerserie, och är försedd med ett lysande förord av Monika Fagerholm. Jag önskar att Fagerholm kunde klämma i med en hel biografi över Carson McCullers: den lyckliga barndomen, det olyckliga äktenskapet, spriten, den för tidiga döden. Tur att hon började så ung.