Om man är pessimist när det gäller utvecklingen i Ryssland kan man få alla sina onda aningar bekräftade i Svetlana Aleksijevitjs bok "Tiden second hand". Aleksijevitj har ägnat åratal åt att resa runt och intervjua människor om deras erfarenheter och uppfattningar om det upplösta sovjetväldet.
Det är inte att de hon möter idealiserar stalinismen eller ens det fortsatta förtrycket. Nej, det värsta är att även de som misshandlats svårt under kommunismen ändå inte kan låta bli att längta tillbaka. Det fanns trots allt en trygghet i själva förutsägbarheten i polisstaten och köerna efter varor som alltid tog slut.
Den förutsägbarheten började upplösas under Gorbatjov och följdes av något som liknande kaos under Jeltsin. Även om man längtat efter friheten var det inte den här sortens frihet. Den kunde bara utnyttjas av de hänsynslösa, av opportunisterna, av klättrarna och profitörerna.
Intervjuböcker är ofta tröglästa. Intervjuarens försök att förvandla sina intervjuobjekts osammanhängande och långrandiga formuleringar till en mera koncis och begriplig text resultaterar alltför ofta i en textmassa som är både färglös och platt.
Svetlana Aleksijevitj har lyckats med miraklet att ur tiotals, kanske hundratals intervjuer, få fram en text som är på en gång dramatisk och oerhört vacker. Och samtidigt skräckinjagande därför att den inte ger något hopp om att ryssarna ska ta sig ur spritångorna och nostalgin för vad som med alla objektiva mått var ett skräckvälde.
Putin har fått en så stark ställning inte för att han visat folket på demokratins och marknadshushållningens möjligheter utan tvärtom för att han visat på en väg tillbaka till ett mera auktoritärt samhälle, en stat som kontrollerar att medborgarna lyder sin regering och bestraffar den som har avvikande åsikter.
Svetlana Aleksijevitj har skrivit en av årets märkligaste böcker. Trots dess nära 700 sidor längtar man aldrig efter att den ska ta slut. Men glad gör den en inte.
Kajsa Öberg Lindsten svarar för en helt kongenial översättning.