Strax innan sommaren tog Östgötateaterns nya teaterchef Nils Poletti tåget från Norrköping hem till Stockholm. Han hade stämt träff med sin flickvän på centralen.
– När jag kom fram såg jag att hon var omringad av poliser. Min tjej är halvegyptisk och halvsvensk och svart. De ville se hennes pass. När de såg mig undrade de om jag hade knark i min väska.
Nils Poletti menar att detta är ett exempel på rasprofilering och på att han och hans flickvän tillhör en grupp som både myndighetsrepresentanter och privatpersoner inte anser är del av Sverige.
Hans bakgrund är, som det brukar heta, brokig, med italienska, judiska, peruanska och svenska rötter. "Nils" har varit i släktnamn sedan hans morfars far blev kallad "Stor-Nils" efter att ha brottat ner en björn i Bjurträsk någon gång vid 1900-talets början.
– Jag har ett mellanförskapets perspektiv. Jag tillhör inte den svenska gemenskapen, men jag hör inte hemma någon annanstans heller. Det gör att jag ibland kan se sådant andra inte kan.
Han är utbildad skådespelare, men har de senaste tio åren varit konstnärlig ledare på Turteatern. En fri teatergrupp i Kärrtorp i Stockholm, vars pjäser både lyckats få stor medial uppmärksamhet och hyllats av kritiker. Nils Poletti har även regisserat pjäser på Dramaten och opera på Malmö opera.
Vad tänker han sig nu med Östgötateatern?
– Om jag får drömma vill jag, utöver repertoaren på de stora scenerna, skapa en ny experimentell scen, ett laboratorium där både ensemble och gästande regissörer kan göra experiment. Om någon i ensemblen skrivit en pjäs eller monolog ska man få möjlighet att framföra den där.
Om Nils Poletti får drömma så kommer Östgötateatern att ha ett mer internationellt perspektiv .
– Jag vill att vi ska vara en angelägenhet inte bara i Östergötland, utan också i Norden och Europa. Jag önskar att Östgötateatern syntes i internationella sammanhang och att vi bjuder in internationella regissörer och produktionsgrupper. Vi ska bli Sveriges intressantaste teaterinstitution, en stolthet för hela Östergötland.
Östgötateatern har en tradition av musikaler och den kommer att fortsätta.
– Jag älskar musikaler. Men jag skulle vilja att vi som tung institution vågar göra djärvare val. Vi har pengarna att beställa nytt och det ska vi göra. Sedan tänker jag att vi också kan göra mindre, men modigare musikaler. Det behöver inte alltid vara 40 dansare och jätteorkester.
Nils Poletti vill att Östgötateaterns publik ska bli mer blandad när det gäller ålder och ursprung. Men även om han vill förändra repertoaren är han noga med att poängtera att han inte vill göra teater som exkluderar.
– Jag avskyr teater som får en att känna sig dum. Jag vill att folk dras med och tycker att det är roligt. Publiken ska känna att de är inbjudna och få vara med om något hisnande och gärna tankeväckande.
Han menar att teatern måste förhålla sig till valet i höst.
– Vi är många som oroliga. Får vi till exempel en svag alliansregering och en kulturministerpost går till ett visst parti så står vår demokrati på spel.
Med "ett visst parti" menar du Sverigedemokraterna?– Ja. Det vore en katastrof för Sverige om det blev så. Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefrihet som grund, säger han ochbeskriver SD:s kultursyn som "likriktad, kontrollerande och fascistisk".
Vi avslutar intervjun och går bort till teaterbyggnaden för fotografering. När vi passerar teatern berättar Nils Poletti att precis efter att han tackat ja till jobbet tog han och hans flickvän en promenad med hunden kring teatern. Då passerade ett ungdomsgäng och skrek "svartingar" efter dem.
– Innan var jag stolt och peppig och tänkte "Det här är en fantastisk stad" och så kom det där. Men kanske är det bra att jag är här, för vi har saker vi behöver prata om.
