Intresset för kanalen började tidigt. Ja, redan från födseln egentligen och han hade inte så mycket val. Han växte upp i Dockulla utanför Hjulsbro där hans farfar och hans bröder drivit ett reparationsvarv för fartyg. På väggarna satt gamla fotografier på kanalen och dess arbetare och hemma pratades det mycket om tiden då det var mer aktivitet på ån än vad det är i dag.
– Att växa upp på den platsen innebar också att växa upp med historien, säger Joakim Johansson.
När han var 15 år gammal frågade hans mormor om han inte kunde börja skriva ner historier om platser och livsöden längs med kanalen som familjen berättat om. Jodå, det kunde han och snart började intresset sprida sig till fler båtar, platser och människor.
– Jag blev historiskt intresserad väldigt tidigt, kanske tidigare än de flesta andra 15-åringar. Jag började hålla föredrag om kanalen 1997 och sedan dess har jag forskat och letat information om kanalen i 20 år.
Det gedigna grundarbetet som han gjort under två decennier var till god hjälp när boken skulle skrivas. Att sammanställa allt han redan visste, med några extra eftersökningar, tog bara tre, fyra månader. Resultatet blev en nästan 300 sidor lång bok med historier om hamnar, slussar, varv, båtar, bryggor, slussvakter och mycket annat som funnits längs med kanalen. Det finns också flera hundra bilder – gamla och nytagna – som visar kanalen då och nu.
Är du världens främste expert på Kinda kanal?– Jo, så är det kanske. Folk vänder sig ofta till mig med frågor och vet inte jag var man ska leta så går det nog inte att ta reda på det. Jag är så nördig med det här och har sugit in allt om kanalen under 20 års tid. Sen kan jag inte svara på allt om kanalen i modern tid, men den historiska biten är jag bra på.
Tror du att Linköpingsbor vet för lite om kanalen och hamnen?– Oh, ja. Det märker jag när jag är ute och föreläser. Linköping består ju utav många inflyttade människor och om någon kommit hit, eller är född här, efter 60-talet så har det knappt funnits några spår kvar av någon hamn. ”Vadå det finns väl ingen hamn i Linköping?” säger de flesta. Få tänker på att Linköping, som ligger mitt ute på slätten, har haft en av landets största insjöhamnar.
Runt 1970 upphörde den sista aktiviteten kring hamnen efter ett årtionde av ständig nedgång. En av de största dödsstötarna för fartygstrafiken kom i mitten av 50-talet när det beslutades att alla rörliga broar över kanalen skulle byggas om till fasta betongbroar. En maxhöjd på 3,09 meter sattes upp vilket resulterade i att nästan bara låga fritidsbåtar kunde komma under; passagerarbåten "Kind" är anpassad så att den precis kan komma igenom. När beslutet togs ansågs det att kanalen hade spelat ut sin roll. Det fraktades inte lika mycket på den längre och turismen hade inte kommit igång. Joakim Johansson fantiserar om hur det kunde ha sett ut om de rörliga broarna varit kvar.
– Tänk om alla turistbåtarna som går på kanalen kunde komma in till Linköping och passagerarna kunde kliva av i centrum? Då hade staden vänt sig mer mot vattnet, istället för så som det är i dag då ån vänds ryggen till.
Vad tycker du att Linköpingsborna borde känna till om hamnen och kanalen?– Vad den har betytt för staden. När Linköping växte och industrialiserades på 1870 talet var det mycket tack vare kanalen, och järnvägen som kom samtidigt. Det är den historiska biten, sen tycker jag att folk ska bli bättre på att upptäcka kanalen och miljöerna runt omkring både på och utanför vattnet.
Vad tror du om framtiden för kanalen?– Det kan bara bli bättre. Jag hoppas för det första att ostlänken läggs under marken eller utanför stan och att det inte blir en stor bro över ån som skulle gömma den ytterligare. Sen måste kanalbolaget fortsätta att få pengar för att kunna underhålla kanalen. Till exempel måste ett par slussportar bytas ut varje år, det finns ungefär 30 stycken och de har en livslängd på 50 år.
Tycker du att det är sorgligt att hamnen inte används på samma sätt i dag?– Det sorgliga är att det knappt finns några tecken kvar att den har funnits: inga kranar, inget hamnkontor och knappt några båtar. Hade man haft något av det kvar så hade man åtminstone kunnat få lite hamnkänsla.
Var Linköping en vackrare stad förr?– Nja, rivningarna av gamla hus inne i staden på 60-talet förstörde en del men det är fortfarande en väldigt vacker stad, särskilt om man känner till och lär sig se detaljerna.