Saab Arena
5 december
Ena minuten hörs varje andetag. Varje gest – hur minimal den än är i sitt uttryck –, varje ord och varje eftertryck känns, och publiken är knäpptyst och all-deles stilla. Nästa stund sprakar scenen i färg, mannen i dess mitt springer fram och åter med Monty Python-steg och ingen formulering är stor nog, inget skämt tillräckligt lågt och inget danssteg instuderat eller eftertänksamt.
Jonas Gardell är i Linköping och på repertoaren står showen ”Mitt enda liv”. Och som livet, blandar Jonas just högt och lågt, allvar och skämt, de återkommande skeendena, individerna, eller företeelserna, och den ensamma undran om livets knasigheter och tårar. Eller åtminstone ryms allt det där i showen. Han visar på sin bredd, sin förmåga att formulera och sin kraft att beröra sin publik, med skratt och eftertanke, eller bara i sin roll som entertainer. Och någonstans är det just vad Gardell är, en underhållare med många uttryck, roller och ansikten:
Ståupp-komikern Gardell som är den person som längst funnits i vårt medvetande och som på något vis lyckades skapa en genre av att driva med samtiden, med uppväxten eller publiken. Det är här han börjar sin show, och han återkommer gång efter annan till samma namn, samma association eller samma person i publiken. Mjölby och Fjärde storstadsregionen blir tacksamma måltavlor i denna del av showen.
Sångaren Gardell som på något vis framträtt efter filmen ”Livet är en schlager”, men som på inget sätt lyckas få till samma skärpa i texter, formuleringar eller kompositioner som de övriga roller Gardell spelar.
Författaren Gardell som betraktat olika delar av sitt liv och människor han mött under åren. Här har allvaret smugit sig in, liksom engagemanget och glöden. Författaren kunde lätt ha valt att bara finnas mellan bokpärmarna, men Gardell låter sina berättelser engagera också på scenen. Hans glöd för frågor om homosexuellas rättigheter och mot Sverigedemokraterna är inte att ta miste på och det är i Jonas tal om den tidsepok som ”Torka aldrig tårar…” utspelar sig i, som varje andetag hörs i en annars knäpptyst arena.
Komikern Gardell är i mycket ett samspel mellan ståupparen och den galne entertainern där formen går från publikinteraktion till mer teatraliska utspel och texter planerade ord för ord. Några av skämten känns återanvända, andra plockas ur aktualiteter och banaliteter.
Med sitt minspel och sitt scenspråk har Jonas Gardell skapat ett eget signum och utrymme i svensk scenkonst, men det är hans förmåga med ord – om högt som lågt – som gör Gardell speciell.
