Som brukligt är i fars så utspelar sig handlingen i "Hal som en ål" i närheten av där publiken bor, med lokalt förankrade skämt och en handling som är nästan så trolig att den skulle kunna vara sann.
Lotta bor i ett radhus, någonstans i Östergötland, vars hyra betalas av Petter... och av Kent! Bägge dessa gifta män har Lotta som älskarinna och vet inte om varandra. Av olika anledningar så fastnar de i radhuset samtidigt, förvecklingarna börjar och till slut så dyker naturligtvis fruarna upp. Resultatet blir som sig bör en soppa där ingen vet vem som är vem, men alla klarar sig i slutet.
Jag gillar farser, men det finns även saker jag inte gillar, och dit hör överspel. Även om det är en fars så behöver man inte skrika så att man hörs från Sagateatern ut till djurhemmet i Slaka. Här tycker jag till exempel att Maria Olofsson i rollen som Lotta syndade något på premiärkvällen.
Annars så är det precis som det ska vara, högt tempo som inte för den skull betyder låg kvalité, slängande i dörrar till höger och vänster(prassel). Samt så klart förvecklingar, lite biologistiska skämt om hur det andra könet är och väldigt, väldigt roligt.
"Hal som en hål" har precis det driv som en fars kräver och ensemblen har ett bra samspel, även gästskådespelerskan Tina Leijonberg som på de få minuter hon är på scen briljerar i rollen som Kents fru. Skådespeleriet är starkt överlag, framförallt så vill jag framhålla Niclas Angerborn som Kent och Carina Perenkranz i rollen som Lottas väninna Eva. Det enda äktenskap som fungerar bra i den här farsen är det mellan ChopP Event och Jippi Kultur.