Manus: Dockhaveri
Regi: Carl Johan Karlson
I rollerna: Lisa Hu Yu, Ardalan Hakimi Fard, Hilda Rydman, Martin Waerme
Linköping
Spelas till 28 oktober
Kanske handlar det bara om att de liknar oss, men det är något med dockor som gör att de lätt skiftar från fina och kramgoa, till oroande och läskiga.
Det utnyttjar man skickligt i "Blomma blad en miljard". Här kommer Ollsi med sin förälder Pupi för att städa ur huset efter marmor som nyss dött. På vinden hittar de den rödhåriga dockan Bröllsi övergiven. Ollsi är sugen på att leka så klart, men Pupi säger nej, till synes skrämd av någonting. När Pupi dras in i sorgen efter marmor och det tidsödande pappersarbetet med dödsboet känner sig Ollsi övergiven. Bröllsi blir räddningen. De leker i smyg och dockan, som äter allt den kan stoppa i munnen, bara växer, växer och växer.
På papperet låter det här kanske förvirrande, men på scenen får det sin tydliga logik. Allt utspelar sig i ett slags dockhus, suggestivt belyst och med en inredning som hämtad ur en klassisk rysare. Med en stor skopa fantasi, humor och ett och annat sångnummer berättas sedan historien om sorg, saknad och det avstånd som så lätt uppstår mellan ett barn och en vuxen. Och hur det kan lappas ihop igen. Själv sitter jag och skäms lite för alla gånger jag varit dålig på att lyssna när mina barn velat ha min uppmärksamhet, men jag varit för upptagen med något "viktigare".
"Blomma blad en miljard" vänder sig till barn från 6 år, och vid premiären lade sig lugnet snabbt i bänkarna så snart ridån gick upp. Under den dryga timme som pjäsen pågår var det sedan fullt fokus på scenen och berättelse. Efteråt myllrade alla ner för att prata med ensemblen. Men det skulle inte förvåna om några av barnen gärna ville sova med lampan tänd på kvällen. Det är ju något med dockor...