En läsare skriver så här: "I media, framför allt på tv, har ordet förtroende börjat användas på ett sätt som jag reagerar på. Nu senast i gårdagens Debatt på SVT var rubriken 'Varför har politikerna så lågt förtroende?'. I min värld har man förtroende för något eller för någon. Exempelvis 'varför har väljarna så lågt förtroende för politikerna'."
Har det hänt något i språkutvecklingen här, undrar han.
Jag misstänker det. Ett annat exempel: "Många personer som tillhör minoritetsgrupper har inget eller litet förtroende för myndigheter. Lägst förtroende har Diskrimineringsombudsmannen." I mina öron låter det något tveksamt. Här används ju också förtroende på två sätt, där det första i så fall skulle vara mer korrekt.
Kanske har etablerade konstruktioner som "åtnjuta förtroende" eller "få förnyat förtroende" bidragit till en förskjutning.
Åter till förra veckans resonemang om huruvida det bör heta i eller på Tinnerö. Frågan väckte åsikter i olika riktningar. Området är ett naturreservat som heter "Tinnerö eklandskap – natur och kultur", lyder ett påpekande som då skulle ge stöd för i. Vad gäller de andra naturreservaten i området, Vidingsjö och Ullstämma, är onekligen i det närliggande valet. För att inte säga det enda möjliga.
Å andra sidan, påpekar andra läsare, kan man associera till Tinnerö gård och därmed hamna i formuleringen på Tinnerö. Här någonstans finns nog svaret på varför bruket varierar. Olika människor gör olika kopplingar, till en gård eller till ett naturområde, och tycker i enlighet med det olika om vad som låter naturligast. Ungefär på samma sätt som med Tornby.
Mycket klokare blir vi nog inte, och som sagt måste båda varianterna betraktas som helt acceptabla.