Jag reste, fullastad med medeltida ballader från Slaka, till Färöarna för att medverka i den internationella konferensen Ballads 2015.
Det var fornforskaren Johan Haqvin Wallman och han s kollegor som för 200 år sedan samlade in en stor del av Sveriges medeltida ballader i Slaka med omnejd. Färöarna är det nordiska land där kvad-dansen - alltså att sjunga balladerna tillsammans och dansa i en kedja eller ring – har levt kvar i obruten tradition sedan medeltiden. Och nu fick jag resa från ett av de mest balladtäta områdena i Sverige till balladlandet Färöarna!
Min uppgift var att dels hålla ett föredrag utifrån min bok ”Källan i Slaka – en bok om svensk folkmusik”, dels medverka i en konsert där jag skulle vara förband till Týr, en färöisk heavy metal-grupp som har medeltida ballader på repertoaren. Och så skulle jag lyssna på intressanta föredrag om både akademisk och konstnärlig balladforskning samt knyta kontakter och dansa kvad-dans med det lokala danslaget.
Jag landade i ett rike som består av 18 klippöar i de mest osannolika formationer och med vidunderlig natur, ett kargt landskap med få färger men många nyanser och mjuka ljud. Det var som att hamna mitt i en saga!
Första kvällens välkomstceremoni för konferensens deltagare hölls i H.N. Jacobsens bokahandil (bokhandel) som betytt så mycket för färöiskt språk och kultur. Chefen för Färö universitet höll välkomsttalet i det vackra gamla huset, fullt av forskare och balladutövare från flera länder. Vi skålade till hans ord ”Balladerna är själva kronan av vårt kulturarv!” Ja, nog måtte detta vara en saga – ett land där chefen för universitet ser balladerna som kulturens krona.
Mina uppdrag gick finfint. Det var fantastiskt att sjunga en ballad för ett stort auditorium som kände balladernas språk, även om modersmålen var olika. Att hålla föredrag om vad balladernas bildspråk betyder för den som sjunger var jättekul, och jag fick bra frågor och kommentarer. Dessutom hittade jag nya vänner som också närmade sig balladerna musikaliskt genom att ta hjälp av andra konstarter: musikern Maija Karhrinen-Ilo från Sibeliusakademin i Finland, som framförde sitt allkonstverk ”Harpans kraft”, och textilkonstnären Ellen K Baskår från Norge, som tolkade balladens bilder i broderi.
Detta var min första Färöresa, men inte den sista. Förälskad är jag, i naturen, folket och kulturen. Och i språket, det vackra språket som nyligen fått ett nytt ord. På konsertaffischen stod det:
”Marie Länne Persson syngur svensk Slakakvaedi”!
