Drama
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Tom Hanks, Laura Linney, Aaron Eckhart
Åldersgräns: Från 11 år
"Sully", Clint Eastwoods film om piloten som nödlandade sitt plan på Hudsonfloden dryper av patriotism. Men Tom Hanks har Oscarsnomineringen som i en liten ask.
"Brace! Brace! Brace! Head down, stay down!" Flygvärdinnornas upprepade, unisona utrop i flygkabinen är en av de detaljer som etsar sig fast när Clint Eastwood i filmen "Sully" skickar US Airways flight 1549 ned i Hudsonfloden.
Den verkliga händelse som "Sully" bygger på är drabbande – men en nödlandning är trots allt bara en nödlandning. Ändå lyckas den 86-årige Eastwood skapa ett effektivt drama av något som egentligen inte håller för en hel långfilm. Hur?
Svaret ligger delvis i Tom Hanks, skådespelaren som förkroppsligar uttrycket "reko". Om någon, i det här fallet flygkaptenen och hedersknyffeln Chesley Sullenberger, ska mytologiseras utifrån en enskild handling, är det förstås Hanks man ringer. Och här gör skådespelaren inte bara det förväntade, utan fyller sin hjälteroll med både tvivel och ångest. Sannolikt resulterar det i en Oscarsnominering så småningom.
Men en skådespelare gör inte en hel film. Eastwood fyller luckorna genom att låta handlingen utspelas efter kraschen, då en haveriutredning misstänkliggör Sullenberger och hans andrepilot Jeff Skiles (Aaron Eckhart) av, visar det sig, krassa ekonomiska skäl. Utredningen tillför knappast någon spänning, men ger Eastwood möjlighet att i flashbacks visa oss den rysningsframkallande, skickligt iscensatta nödlandningen, om och om igen.
Det finns ännu en aspekt som får den här filmen att flyga, om man mäktar med inramningen. Sullenbergers nödlandning, där samtliga 155 passagerare överlevde, var precis den lyckoinjektion som USA behövde 2009, efter bostadskraschen, finanskrisen, Bernie Madoffskandalen och, inte minst, terrorattackerna mot New York 2001.
Möjligheten att sätta in handlingen i ett större sammanhang går inte Eastwood förbi, men den överdrivet uppskruvade patriotismen och hjälteskildringen lägger sig som ett klibbigt lager över hela filmupplevelsen. Det hade Eastwood kunnat bespara åskådaren, men också Chesley Sullenberger – som faktiskt är en hjälte helt på egna meriter. (TT)
