Galleri Magnifik, Missionskyrkan
Pågår till 13 november 2016
Att jag känner djup respekt för textilhantverkares alster verkar ha blivit mer regel än undantag. På den här utställningen finns det åtskilliga möjligheter att låta sig svepas med i beundran, inte minst över den tekniska briljansen, men också beträffande sammansättningen av mönster och färger. Kvalitén lyser med sin närvaro.
Traditionen vilar ofta tung över arrangemang som det här. Många av oss som kommit upp i ålder har minnen av en farmor eller mormor som ibland ägnade sig åt att väva mattor av "trasnystan", tillklippta av avlagda kläder. Bland annat därför och för att karakteristiska mönster glimtat till här och där eller exponerats via dukar och annat under hela vår livsvandring, framstår igenkännandets glädje som en väsentlig omständighet inom det här gebitet.
Att handväva damast lär vara särskilt marigt och tidskrävande. Så det finns anledning att titta närmare på ett par damastobjekt. Man kan absolut tjusas av dem även om man är okunnig om vad tekniken kräver.
Att enbart kvinnor skulle vara representerade tog jag för givet. Den här typen av textilt hantverk är bergfast förknippat med det kvinnliga könet. Och utställningen är rena manifestationen över kvinnors maximerade ambitioner och skicklighet när det gäller textila tekniker och uttryck.
Kökshanddukarna skulle jag dra mig för att använda. Trasmattorna skulle jag kanske vänta i det längsta med att rulla ut på golvet. Den som bar jackan i vit damast skulle jag hälsa försiktigt på. En mycket vacker duk i dräll skulle jag möjligen bara ta fram för att titta på.
