Målningar
Pågår till 26/11
Falah Alani är konstnär från Bagdad, Irak. 2007 kom han till en flyktingförläggning i Skåne. Året därpå flyttade han till Norrköping, där han numera är etablerad. Han är produktiv och ställer ut flitigt. De senaste åren har jag sett flera mycket bra och intressanta utställningar av honom. Hans nya i Motala är den största.
Målningarna bär förtätade, närmast kompakta, uttryck av stiliserade och formstarka människofigurer. Flykt och miljöförstöring är några av hans teman. Risken för pekpinnar och förnumstigt undervisande skulle kunna tyckas stor. Men så är alls icke fallet. Alanis konstnärskap är större än så och besegrar risken för predikningar.
Det känns som om han lyckats åstadkomma en ny syntes av äldre kultur från tvåflodslandet och västerländsk modernism. Han har säkert tagit intryck av en 5000-årig tradition av reliefer, keramik och skulptur. Hans ofta färgstarka målningar skapar scener av ett slags statisk förväntan. Arketyper, ikonografiska och samtidigt laddade med energier.
När man lutar sig fram och tittar noga på Alanis akrylmålningar ser man lager på lager av färgskikt, kol, collage och inristningar. Han verkar arbeta länge och oförtrutet med varje bild, ofta i ganska stora format. En viss materialitet av tyngd skapas.
Expressiv naivism skulle man kunna kalla hans stilspråk. Men framför allt är det något alldeles egenartat och självständigt han åstadkommer. Man blir starkt berörd av hans bildkonst. Den känns både förankrad i historien och samtidigt smärtsam aktuell med alla inslag av vår tids hot, krig och faror som omger oss.
Falah Alanis konstnärskap ger stora möjligheter för alla och envar till kontakt och identifikation med en personlig gestaltning över kulturgränser. I det individuella finns något generellt.
