Pågår 21/1 2016 – 8/1 2017
Mat väcker väl positiva associationer. Mat är gott. Men på ett museum – går det? Gamla fiskar på ett tennfat, ett dammigt stilleben, upphängda korvar, några slöa knivar. Dyrbara ting i glasmontrar. Hur kul är det?
Med viss tvekan gick jag in i museet. Döm om min förvåning när stora Westmanhallen nu har intagits av grandios scenografi. Fyra enorma ”tipier”, ett slags nomadtält i träkonstruktioner, tornar upp sig som trattformade öppna katedraler. Luftigt, mäktigt och spatiöst. Smarta lösningar som ger plats åt föremål på temat mat och kultur. Formens betydelse är här så uppenbart viktig för om en utställning ska leva eller självdö.
De höga rumsvolymen har också utnyttjats till hängande vepor och löpsedlar med information. Huvudtemat är uppdelat i fem kategorier: social samvaro, kulturellt utbyte, politik, årstider och statusmarkörer. Röster från en måltidssamvaro tränger fram med en och annan nubbevisa. Och där ett bildspel med färska råvaror och måltider. Skönt, fräscht och friskt.
Visst kan det kanske tyckas populistiskt av institutioner och organisationer i samverkan att arrangera ett år med temat ”Kök & käk, mat och kultur i Östergötland. Vi är ju medialt nersköljda med matlagningsprogram både i tv, radio, tidningar och sociala medier. Så fort några ska prata i rutan måste de äta. För att inte tala om all mat- och miljöångest med pk-förtecken. Å andra sidan är det givetvis angeläget att institutioner är aktuella och med sin tid. Ett museum bidrar dessutom med sin breda historiska och tvärvetenskapliga kunskap.
På utställningen skymtar här och var kritiska aspekter, men elegant balanserat. Textskyltarna tränger inte på onödigt mycket. Typsnitten växlar i storlek och varvas med tallrikar, glas, köksverktyg och andra matassociativa ting över tid och rum. Fotografier på människor runt mat ger närhet och kontakt.
På väggen mot öster finns ett arrangemang med uppmaningarna: Lukta! Känn! Rösta! Ytterligare en sinnes- och aktiveringsstimulering. Det är väl pedagogiskt, men själv känner jag inget behov av sådant på utställningar. Det räcker gott som det är. Här får man uppslag till mängder av diskussioner kring mat, myter och berättelser. Helhetsintrycket är en både vacker och detaljrik utställning som man gärna vill återvända till. Man blir inte mätt på en gång. Mycket att se, uppleva och begrunda långsamt. Smaklig visuell måltid!
