Drama
Regi: Hany Abu-Assad
I rollerna: Kais Attalah, Hiba Attalah, Tawfeek Barhom
Åldersgräns: 11 år
Det var skrivet i stjärnorna: förr eller senare skulle någon göra en film om sångaren Mohammed Assafs liv. Palestiniern Assaf växte upp i ett flyktingläger i Gaza men gjorde som 23-åring succé i den arabiska versionen av talangtävlingen "Idol". Hans framgångar – inklusive ett framträdande på invigningen av fotbolls-VM i Brasilien 2014 – har gjort honom till en palestinsk folkhjälte.
Samma epitet kan tillskrivas regissören Hany Abu-Assad. Under de 13 år som Palestina har tillåtits föreslå en film till kategorin bästa utländska film på Oscarsgalan har landet nominerats två gånger. Båda filmerna, "Paradise now" och "Muren", har regisserats av Abu-Assad.
När han nu tar sig an Mohammed Assafs historia är det i form av två distinkta kapitel. Filmens första halva utspelas 2005, och skildrar en solig barndom på Gazas stränder. Unge Mohammed och hans älskade syster Nour bildar ett band, spelar på bröllop och drömmer om att uppträda på operahuset i Kairo. Men allting förändras när Nour blir svårt sjuk.
Sju år senare är Mohammed en frustrerad ung man utan framtid, i ett Gaza härjat av krig. Han klamrar sig fast vid hoppet om att komma med i arabiska "Idol", men hur ska ha ta sig till uttagningarna i Kairo utan utresetillstånd?
Mohammed Assafs enastående sång binder samman de två kapitlen, men början är avgjort bättre. Kanske beror det också på att filmens verkliga stjärna, Hiba Attalah som den skönt bossiga Nour, bara finns med i den första delen. I jämförelse med henne känns Mohammed tam och lite trist.
Det finns också något lite fattigt i scenerna från tv-sändningarna. Av något skäl (budgeten?) har Abu-Assad valt att använda Assafs framträdanden från den verkliga tävlingen, med taffligt inklippta närbilder på skådespelaren Tawfeek Barhom.
Mest intressant är filmen i hur den skildrar Israel/Palestina-konflikten lite från sidan. Vi får bara glimta några israeliska soldater, i övrigt lever Mohammed ett ganska vanligt liv. Som när han promenerar bland Gazas ruiner, när det plötsligt dyker det upp ett parkourgäng som gör volter mitt i bråten. (TT)
