Koreografi: Anne Holck Ekenes och Pia Holden
Dansare: Julie Dronen Ekornes, Silje Baevre Lian, Henriette Hamli, Kari Skotnes Vikjord, Berit Lundene. Musik: Nathaniel Reed. Scenografi: Fiona Chivers.
KariL, Dansnät Sverige
Sagateatern i Linköping, 20 oktober
Detta var ett uppfriskande norskt gästspel som skapade en hög och tät stämning i Sagateaterns atmosfär. Det var som helhet ett egenartat möte mellan nostalgi och utlevelse.
Minnen och tillbakablickande verkar vara en retorik som ligger i tiden. Jag menar medvetet det retoriska eftersom det – som i denna föreställning – är minnen och berättelser om dem som blir ett formspråk och en ram för rörelse, ljud och ljus.
Utgångspunkten är här inspelade röster, som erinrar sig, som berättar. På norska och engelska. Men bara som fragment, rester eller spillror av något. Det jag som publik sedan uppfattar och kan översätta är dessutom bara en del av det som ljuder.
Det blir som en sönderfallande process där det ofta bara återstår enstaka ord; en färg, ett klädesplagg. Men ibland förstärkta av föremål på scenen - symbol för tid och minne; timglas och en dagbok.
Det är ändå minnena som driver fram gester och ansiktsuttryck. Så är också Panta Rei en Danseteater. Alltså en form eller stil inom nutida dans där det teatrala, dramatiska och mimiska har en mer framträdande plats.
Där ingår ofta ord och text, dansare agerar tydligt med och mot varandra, härmar och reagerar på varandra. Blicken är både kommunicerande och en viktig del i uttrycket.
Men trots detta är flera avsnitt i detta spel stilrena och dansestetiskt avskalade. Det är dans som står för sig själv, vacker och djup. Mot slutet i andra akten blir den dessutom härligt intensiv, extatiskt rytmisk med ett fint flöde.
Musiken är en drivande och genomgående kraft. Brittiske Nathaniel Reed skapar ett filmiskt soundtrack som är mycket dynamiskt i växlingen mellan tung puls och spröda pianoklanger. De enkla melodierna förstärker det romantiska, nostalgiska draget i föreställningen.