Kvinnorna styr över liv och död

Lotta Olsson: De dödas verkliga antal

Lotta Olsson, född 1973, debuterade 1994 med sonettsamlingen "Skuggor och speglingar".

Lotta Olsson, född 1973, debuterade 1994 med sonettsamlingen "Skuggor och speglingar".

Foto: Ulrica Zwenger

Bokrecension2016-09-25 05:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Albert Bonniers förlag

Inom asatron var Freja (Fröja, Vanadis) kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Hon tillhörde vanerna, var syster till Frej och dotter till Njord, och åkte i en vagn som drogs av stora katter. I det tidiga 2010-talet är Freja singel och trendmedveten storstadsbo, med ett hyfsat flashigt jobb som redaktör, hon betraktar sig som en sorts barnmorska som hjälper författarnas alster att förlösas. Ett annat sätt att beskriva henne är: barnlös, medelålders och ensam. Men vad är egentligen viktigast: myten eller verkligheten?

Lotta Olssons Freja rör sig kring Vanadisplan och ser med kritisk blick på sina jämnåriga innerstadsmänniskor: Alla genusneutrala barnvagnar, mödrarna som rör sig mellan lekparken och förskolan (inte dagis!) och babygymmet. Papporna är mer sällsynta, kanske förekommer de inte i flock. Alla har de arbeten som copy writers och Key Account Managers, alla är klimatsmarta och latten är utbytt mot hälsojuice. Freja iakttar men hon hånar inte. Hennes inre monolog rör sig i cirklar runt de stora svåra ämnena som hon egentligen går och grubblar på. De ligger inbäddade bland de till synes vardagliga funderingarna. Därför får jag som läsare också veta det viktigaste lite från sidan. Mammans död. Pappans otrohet. Frejas missfall ... är det ett eller flera? De två männen som var viktigast i hennes liv. Systern.

Det rör sig om liv och död, framväxande grönska, våren som besegrar vintern, det eviga kretsloppet. En barnlös fruktbarhetsgudinna...

Men mest uppehåller sig Freja kring detaljer i sin omgivning: Vad heter trädet som växer på innergården? Är det en lind eller är det en lönn? Och minnen; som av katten Sebastian med den vackra ekorrsvansen, som Freja lät avliva när hon träffade allergiske John. Hon läser dödsrunor och insprängd i romanen finns minnesord över okända kvinnor som sörjs av makar, barn, barnbarn. Alla kvinnorna heter Else-Marie, men de har haft olika yrken och varit bosatta runt om i hela Sverige. Några av dem sörjs även av modern Veronica.

Det tar lång tid för mig att förstå att Freja inte heter så egentligen, utan att den "Nicke" som människor ibland talar till är Veronica och bara kallas Freja av sin gifte älskare, Poeten. Och att det hon går runt och grubblar på, den stora frågan, är sin oplanerade graviditet och om hon ska avsluta det liv som slagit rot i hennes mage. Allting börjar i magen.

"De dödas verkliga antal" är en fullödig, språkligt rik och välkomponerad roman om ett av de svåraste beslut en kvinna kan tvingas att fatta. Det är mycket skickligt gjort av Lotta Olsson i sin romandebut. Hon har tidigare givit ut lyrik och barnböcker.