19-21/8
Under sommarhalvåret arrangeras åtta olika konstrundor i Östergötland. Mjölby konstrunda är en av dem, inte den största, inte den bästa. Vad den förlorar i storlek kanske den vinner i charm? Avspänt läge och trevligt. Människor ler vänligt. Dessutom är det intressanta miljöer i den gamla bruks- och industriorten med sin oborstade blandning arkitektoniskt av högt och lågt, precis som i konsten.
Redan den traditionella utgångspunkten i Galleri Kraftverk mitt i stadens centrala forsfåra är alltid lika spännande som unik miljöupplevelse. Via en hög äventyrsbro tar man sig dit. Inne i galleriet finns de flesta konstnärerna representerade med var sitt verk. Det ger en bra översiktsbild. Den konstnärliga kvaliteten varierar ju – som brukligt är. En del har kommit längre, andra är på väg och några har precis lämnat startblocken.
Låt oss fokusera på det urval av verk och konstnärskap som bärs av liv och form, bra idéer och gestaltningsförmåga. Henrik Helgesons öppna promenadbild kan man ha i åtanke liksom Josephine Carlssons fyndiga iscensättning ”OK-KO”. Hon arbetar mycket med Instagrambilder via sin mobiltelefon. Börje Mathiasson sinar aldrig i sin produktivitet. Ett besök i hans Sörby rundloge ger alltid fullödig kulturell utdelning.
Siv Klingsell har gjort ett fräsigt collage som handlar om att vara allergisk mot allt. Respektingivande självdistans. Richard Asp är en skicklig smed, konst- och möbelhantverkare. Hans ”Drickaskåp” med rostig patina väcker vilja-ha-känslor. Margareta Johansson visar bland annat tre fina poetiska foton. Sara Liljas keramiska ”Trädgård” är en rolig och fyndig skapelse. Och Emelie Wedhäll är alltid lika fräck och träffsäker med sina seriebilder.
Sedan kan man ge sig ut på stan. Ofta slås man av släktskapet mellan konst och entreprenörskap. Ett sådant exempel är Eva Jönsson som förvärvat det gamla Tingshuset i all sin prakt. Ett Tingshus är ju alltid bra att ha. Här bedriver hon ett flertal verksamheter. Just nu visar hon glas, foto och ”lite annat”. Här presenterar också Ann Brehmer en konsekvent serie av mörkbruna målningar i blandteknik. En del kan upplevas som alltför ogenomträngliga, medan andra glimmar till av några extra färgtoucher.
Så slutligen: till en av årets verkliga snackisar skulle jag vilja utnämna Peter Adbåge. En nyupptäckt talang. Dessutom är det första gången han ställer ut. Premiär! Synd att han väntat så länge. Han har lånat ett gammalt järnvägsmagasin i Mantorp och fyllt det med sina egenartade och mycket uttrycksfulla bilder. Överraskande expressiv och hög kvalitet på det mesta. Lite vilda och anarkistiska idéer kan påminna om Ulf Lundqvists seriefigurer. Ändå ser jag ett originellt och eget konstnärskap. Det här är bra och man blir uppåt av all energi som strömmar ur dessa vitala bilder.
Konstrundor bjuder alltid på överraskningar där man minst anar det. Upptäcktsfärder i konstnärers fotspår leder ofta bortom allfartsvägarna. Lite vid sidan av, bakom, runt kröken, där man aldrig varit förut. Det osedda tar form.
