Visas till 27 april
En del lite yngre konstnärer arbetar inom en någorlunda jämförbar inriktning, en som till en del vuxit fram ur mer etablerade konstnärskap. Bland de här tre är det inte minst Christofer Dahlby som kan sägas ingå i den sfären. Hans intresseområden finner genklang hos en del äldre förebilder, som till exempel de Chirico.
De här konstnärernas verk skiljer sig åt en hel del. Men samtidigt är det lätt att förstå att de tilltalas av varandras uttryck, eftersom det finns många beröringspunkter utanför det omedelbara anslaget. Därför känns utställningen homogen och genomtänkt.
Christofer Dahlby är yngst, har precis inlett sin etablering i länet, men också i Stockholm. Hos honom prioriteras bildkompositionerna före det tekniska handlaget, vilket emellanåt kan uppfattas som befriande. Hans bilder har en personlig och egenartat karaktär, även om han har en form av dialog med ett antal föregångare. Det räcker med att kasta en blick på hans målningar för att uppfatta penselns hemvist.
Ett metafysiskt drag kännetecknar hans verk. Drömlika sekvenser skildras, liksom snabbt lyfta ur ett sammanhang. I Dahlbys bilder finns en sorts ogripbar utsatthet. Samtidigt har han gjutit in symboler och attribut som signalerar trygghet, lugn och vila. Jag vill särskilt framhålla hans gouacher. Den tekniken är för honom vad skidorna är för en backhoppare.
Carl Michael Lundberg är en utpräglad surrealist. Hans akvareller är uppbyggda som unika ögonblick, där djur av alla de slag, tillsammans med människor, utför ritualer eller spelar upp speciella avsnitt ur ett långt och liksom ständigt pågående sidoliv som behärskas av en både intensiv och lågmäld dramaturgi.
John Andersson är en etablerad serietecknare, som också skördat framgångar med sin "gallerikonst". I någon mån för hans målningar tankarna till serierutor. Men de hade kanske inte gjort det om hans profession varit obekant. Anderssons bilder har en stark särprägel, med konstruerade miljöer och sammanhang och med en påfallande och ovanlig lyskraft hos färgerna.