"Döden betyder inte slutet. I många former skall vi återvända". Så lyder en del av en egyptisk bön som citeras i början av den här filmen. Och så lyder det budord som dikterar villkoren i Hollywood. Därför finns nu en ny film om en uppgrävd mumie, som tar över stafettpinnen från den där som härjade med Brendan Fraser i fattigmans-Indiana Jones-stil kring millennieskiftet.
Det var inga mästerverk men Fraser-filmerna var i alla fall underhållande. När nu Tom Cruise och company ger sig på att gräva upp den här filmidén är det slående hur Cruise har problem med utstrålningen och sin komiska tajming. Glöden saknas, engagemanget likaså. En sak är säker, när man känner att man hellre ligger med mumien än med Cruise då är det något som har gått förlorat.
I rollen som soldaten/tjuven Nick gör han en variant av sin vanliga hedersknyffelpersona (även om filmen förgäves försöker förleda publiken att tvivla på Nicks karaktär), gömd i en spjuvers välpumpade kropp. Han och arkeologen Jenny, som han har haft ett one-night-stand med, snubblar över en mumie efter en bombräd i norra Irak och forslar hem den till London. Oturligt nog drar Nick på sig en förbannelse och den uppväckta mumien verkar vara jättearg med krafter nog att förgöra världen.
Mumien, eller prinsessan Ahmanet, är den som paradoxalt nog skänker filmen lite puls. Sofia Boutella sprakar på duken och det är riktigt obehagligt att se henne ideligen fängslad och sadistiskt torterad. Det är nästan så man undrar lite varför filmskaparnas kreativitet verkar ha fått fart allra mest i de scener där hennes kropp plågas med olika vassa föremål?
Russell Crowe, som i filmen kallar den i verkligheten två år äldre Tom Cruise, för "unge man", spelar dr Jekyll (ja han som i tid och otid transformeras till mr Hyde) och vill också slåss om utrymmet samtidigt som en inte särskilt trovärdig kärlekshistoria, eller om det är två, försöker utveckla sig. Inget spår kommer riktigt till sin rätt. Det sägs att det ska bli en fortsättning för det här universumet, Frankensteins monster står tydligen och trampar i kulisserna. Frågan är: Behöver vi verkligen ytterligare en effekttung, humorlös filmserie som ska skildra en trist snubbes inre kamp mellan det onda och goda? Nej, nu får Tom Cruise snällt pallra sig tillbaka till "Mission: Impossible"-serien och så glömmer vi det här. (TT)
