Pop
Polydor
Det är lätt att hänga upp sig på det där med topplistor. Tove Lo nådde tredjeplatsen på USA:s viktigaste lista, Billboard Hot 100, hösten 2014 med låten "Habits (stay high)". Med det skrev hon in sig i svensk pophistoria. Bara en handfull svenska artister har legat topp tre i USA och senast någon gjorde det före Tove Lo, var 1994, då Ace of Base toppade listan med "The sign". Att Tove Los uppföljarsingel "Talking body" blev tolva på samma lista är också en bedrift.
Så när "Cool girl", första singeln från nya albumet "Lady wood", bara gör ett par korta besök på samma listas lägsta regioner (84 som bäst) kan det ju framstå som ett misslyckande. Inte minst i det hitfixerade musikklimat vi har sen några år tillbaka.
Men på bara ett par år har Tove Lo hunnit skapa en stark och tydlig bild av sig själv som artist. Hon är inte bara enstaka hits. Hon är artisten för unga tjejer som inte orkar med den perfekta ytan som så många amerikanska artister visar upp. Hon sjunger om sex och droger och där andra besjunger sin egen förträfflighet lyfter hon sina mindre smickrande sidor. En ganska skön kontrast till en trendande typ av girl power som mest handlat om prestation och framgång.
Att Tove Lo har blivit så mycket mer än sina hits visar det stora mediaintresset för henne i utländska, framförallt engelskspråkiga, medier. Billboard, New York Magazine och brittiska The Guardian är några som i dagarna haft långa intervjuer med henne. De vill veta mer om just den där normbrytande artisten, som dessutom är en stark låtskrivare åt andra och finns i Max Martins låtskrivarteam Wolf Cousins.
"Lady wood" släpps efter en drygt månadslång turne i Nordamerika ihop med Maroon 5 och är en naturlig fortsättning på rosade debuten "Queen of the clouds".
Även detta album är indelat i kapitel, det första kallat "Fairy dust" och det andra "Fire fade" och representerar hennes jakt på kickar. Korta talade klipp förstärker temat.
Inledande "Influence" gästas av en rappande Wiz Khalifa, en suggestiv klubblåt om rus och attraktion med sugande bas. Efterföljande titelspåret "Lady wood" går rakt på sexet före "True disaster", albumets vassaste spår och en av höstens starkaste poplåtar, om att medvetet ge sig in i destruktiva relationer. Refrängen levereras med en så sorgmättad längtan att det råa temat får flera bottnar. Där är hon så oerhört bra. I skärningspunkten mellan det fula och det vackra.
Hade albumet haft fler såna mäktiga stunder hade betyget blivit högre. Men helheten är stark. Tyngre och soundmässigt större än föregångaren och med en och annan överraskning, som den gitarrplockande inledningen på "Vibes", en potentiell singelhit ihop med brittiska singer/songwritern Joe Janiak. Toves röst mot ett akustiskt, organiskt instrument gläntar på dörren till något spännande.
Det finns gott om musikalisk mark kvar att utforska för en av Sveriges starkast lysande stjärnor.