Övers: Margareta Järnebrand
Norstedts
Bestialisk är ett ord som väl beskiver den danska debutanten Lone Theils thriller "Flickorna på Englandsbåten". Den handlar om seriemord kopplade till kannibalism. Samtidigt är den en kärleksroman klippt ur vardagen.
Huvudpersonen, Nora Sand är en dansk journalist som arbetar i England. Fler böcker om henne står på tur.
Längst bak i boken hävdar Lone Theils att varje ord i den är fiction. Men av omslaget framgår att hon fick uppslaget från en sann historia om en amerikansk seriemördare hos vilken man hittade en bild på okända flickor, plåtade på Köpenhamns central.
Otvivelaktigt sant är att den berättelse hon serverar har ett kusligt sug och en nerv som driver läsaren genom sidorna.
Så här är det: Nora Sand samlar på gamla resväskor. I en engelsk kuststad får hon syn på en i en antikbod och köper den. Den visar sig innehålla en packe gamla foton på unga flickor, plåtade mot samma bakgrund. På en av bilderna finns två tjejer.
Nora känner igen dem som Lisbeth och Lulu, som många år tidigare försvann på Englandsfärjan. De tillhörde en grupp kriminellt belastade ungdomar från ett danskt ungdomshem. Gruppens första utlandsresa avbröts bryskt när de försvann.
Med hjälp av Andreas, killen som var hopplöst förälskad i Nora när de gick i gymnasiet, börjar Nora rota i försvinnandet och blir själv blixtkär.
Det närmast infantila beteende den smarta, kickboxande, självständiga Nora förfaller till när kärleken drabbar henne blir effektiv kontrast till bokens isande deckargåta om mördare som skär tungorna ur sina offer, marinerar dem i ättika eller serverar dem som påplägg.
Andreas är polis. Han och Nora möts igen när han går kurs på Scotland Yard. Via hans kontakter till kriminalare som en gång försökte lösa gåtan kring Lisbeth och Lulu nystar de sig fram till en inburad seriemördare med unga flickor som specialitet. Bara en kropp har hittats. Men femton tungor.
Lone Theils "Flickorna på Englandsbåten" är en rysare som gör skäl för namnet. Den är också en psykologiskt intressant roman om störda människor och deras makt över andra och om ett fängelsesystem som möjliggör för interner att dirigera sin verksamhet också sedan de spärrats in.
Lone Theils kickboxas som sin Nora Sand och var, liksom hon, dansk journalist i London i en massa år. Hennes förakt för en press och en allmänhet som förgapat sig i struntsaker sprutar. Som när hennes Nora vid besök i hemlandet ser ojandet över att en kändis i "Let's dance" vrickat foten dominera nyhetsflödet och Theils utbrister:
” …det rådde inget tvivel om att Nora besökte en nation i sorg”.
Lika ettrigt engagerat skriver hon om det besinningslösa våldet och om enskilda individers envisa insatser för att kartlägga och begränsa det.