Konsert När jag ser det utbud av julkonserter som Corren listade över ett helt uppslag i förra veckan så blir jag lite matt och undrar: finns det verkligen avsättning för allt detta? Räcker publiken till?

Att döma av konserten igår kväll så finns ingen anledning till oro: kyrkan var så gott som fullsatt en god stund innan det hela började. Och jag tror inte att någon gick därifrån besviken.

Det informativa och smakfulla programbladet visade på en julrepertoar med en väl avvägd blandning av ”standardsånger” – varav man inte gärna vill missa flertalet - och några mer ohörda och annorlunda inslag.

Kören formerade sig i olika varianter, säkert på goda grunder och av relevanta orsaker. Inledningen längst ner i kyrkan med Rutters ”A choral fanfare” var lite försiktig och suddig i kanterna, medan Byrds vackra och vaggande ”Lullaby my sweet little baby” nådde ut bättre. I några sånger omringade kören publiken; det är härligt att få uppleva som lyssnare, men ställer samtidigt större krav på insatser, frasslut, intonation och klangbildning.

Det lät helt enkelt allra bäst från den mer konventionella uppställningen i koret. Här fick Anna-Carin Strands rutinerade och säkra ledning och förarbete ett stadigare och mer homogent resultat. Balansen mellan stämmorna var optimal.

Flera pärlor radades upp, några med Mats Strands obligata violin som klanglig kontrast till det vokala. Gunnar Hahns ”Nu väntar hela jorden” och Otto Olssons fantasifulla variationer på folkvisan ”Guds son är född” passade de unga rösterna och blev några av höjdpunkterna. ”Stilla natt” hör till de sönder-arrangerade klassikerna, men Fredrik Sixtens variant var trots allt hörvärd och framfördes väl.

”Serenity” av den för mig okände Ola Gjeilo var fascinerande, utan någon påträngande puls svävade den stilla och andaktsfullt på låg höjd . Det lite svajiga framförandet av den medeltida ”Gaudete” i Karl Jenkins bearbetning följdes av Hugo Alfvéns ”Julsång” i en strålande tagning där allt föll på plats – ytterst njutbart!

Jag blir allt oftare trött på alla attribut och onödigheter som omger julen, men den tillhörande musiken vill jag inte vara utan! Jo förresten: ”O helga natt” Just D:s ”Juligen”, Triads ”Tänd ett ljus” och några till får mig att gå omvägar. Tack, Chorus Lin, för att ni bestod oss med haltfulla alternativ!

Det här var också första gången jag fick uppleva den nyrestaurerade S:t Larskyrkan. Imponerande - den kommer att bli platsen för många framtida upplevelser, inte minst av musikaliskt slag!