När författaren Ernst Brunner gav ut sin bok om Karl XII ”Carlous Rex” blev han hårt ansatt av samtidens karolinerfans som fortfarande hyllar hjältekonungen. Även de recensenter som ställde sig på Ernst Brunners sida fick sin del av den smått hysteriska upprördheten. Jag vet!
Ernst Brunner är en författare som kan sitt 1600- och 1700-tal. Förutom Karl XII har han skrivit om Carl Michael Bellman och kungamördaren Anckarström. Med boken ”Darra – om Swedenborg” fortsätter nu Ernst Brunner sin serie av historiska biografier. Inte heller Swedenborg blir föremål för någon hagiografi.
Det finns en djup ärlighet i Ernst Brunners förhållningssätt till de historiska personer han tar sig an. Hans litterära begåvning kombineras med den vetenskapligt kvalificerade historikerns. Det gäller även biografin om Emanuel Swedenborg, som trots en privat teologi och understundom bisarr upplevelse av andeväsen och kommunikation med döda personer, vilar i Uppsala domkyrka.
Ernst Brunner följer hans liv från fadern Jesper Swedberg som också han närde en tanke om andar och högre väsenden. Där i mitten av 1600-talet låter han Jesper Swedberg träffa en doktor Brunner i Uppsala. En anfader till författaren? I varje fall känns det som att Ernst Brunner med lekfull elegans placerar sig själv mitt i huvudpersonernas händelser och samtida drama.
Där förtjänar han verkligen sin plats. Utan att göra egna slutsatser berättar Ernst Brunner om Swedenborgs liv. Från vetenskapsman till andlig sökare och stiftare av en egen kyrka. Det är upp till läsaren att göra psykoanalytiska tolkningar av vad den ambivalenta relationen till fadern betydde. Eller hur Swedenborg kompenserar sin bristfälliga och lite oinspirerade vetenskapliga ambition med en egen angelologi.
Som vetenskaplig forskare var Swedenborg osjälvständig. Skrev i princip av det andra redan konstaterat. I andevärlden fick han vara upphöjd och oantastad. De många resorna utomlands och den förmögenhet han ärvt gav Swedenborg fristad och möjlighet att publicera sina böcker. I dag skulle vi kanske kalla honom en kuf som gav ut böcker på eget förlag.
Ernst Brunner lägger ut spår till förståelsen varför Swedenborg kom att bli en aktad person, samtidigt som han låter alla brister hos densamme skina igenom. Det är som om Emanuel Swedenborg skapade sig en parallell låtsasvärld där han kunde vara den han ville. En blandning av förslagenhet och vanföreställningssyndrom.
Ernst Brunner petar hål på de myter som omgett Swedenborg, som hans profetia om branden i Stockholm år 1759 och det spiritistiska budskapet till drottning Lovisa Ulrika från hennes bror. Han fångar gudsmannens avund och småaktighet. Samtidigt finns där en varsamhet hos Ernst Brunner som låter Emanuel Swedenborg få vara i fred med sina uppenbarelser.
”Darra” är en biografi som triggar till frågor och svar, som sätter fokus på människans svagheter men också gränsöverskridande förmåga. Ernst Brunner själv befäster sin plats som den främsta av svenska författare att skildra vårt 1700-tal, inte minst i Stockholmsmiljö.
