I 20 år har Magnus Bromö och Mattias Lövgren varit vänner, och i alla år har deras vänskap gått hand i hand med kärleken till kultur i olika former. I början var det främst musiken de samlades kring, men på senare år har de alltmer kommit att mötas i sina tankar om litteratur.
Till slut gjorde de slag i saken och startade en egen bokblogg. 1 april 2014 publicerades de första inläggen – dubbelrecensioner av samtliga sex böcker i Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”-serie.
De funderade på att kalla bloggen ”Boktorsk”, som en reaktion på Sveriges mest kända bokblogg ”Bokhora”, men insåg att det var roligare som idé än som ett namn att leva med under många år. I stället bestämde de sig för att heta det de är. ”Män som läser.”
– När jag skrev ”män som läser” i googles sökfält kom ”män som inte läser” upp som första förslag. Det måste man ju få bort, säger Magnus.
Inte storvulet
Annars undviker de storvulna ord om mäns läsning. Mattias blir provocerad när han läser debattartiklar som hamrar in hur dåliga män är på att läsa. I stället vill han motverka den eventuella antiläsningstrenden genom sin blotta existens.
– Vi har ett genuint läsintresse och skriver om det och visar att vi finns, säger han.
Därmed inte sagt att han och Magnus inte tänker mycket kring läsning. Stommen i bloggen är korta recensioner av böcker de läst, men de skriver också en hel del diskuterande texter om läsning. Inte minst om barns läsning, något som blivit en flitigt diskuterad fråga efter de senaste årens Pisa-resultat, och som ligger dem extra varmt om hjärtat eftersom de båda är skolbibliotekarier.
Barns läsning
– Vi vill nyansera bilden av barns tidiga läsning. Det är såna svepande argument i media, och så laddat med ideologi. På golvet möter vi praktiska problem som har en helt annan komplexitet, säger Mattias.
– Vi vet också att barn av i dag läser förvånansvärt mycket med tanke på vilka alternativ som finns. När jag var barn läste jag ofta för att det inte fanns något annat att göra. Det problemet finns inte nu, säger Magnus.
– Ja, när var egentligen den där guldåldern när alla åttaåringar läste Dostojevskij? frågar Mattias retoriskt.
Läsdagbok
De sätter igång med en lång diskussion om barns läsutveckling, skillnaden mellan tonåringar och yngre barn, och hur det med tid och resurser faktiskt inte är så svårt att vända en killgrupps läsintresse. Inte minst handlar det om vuxenagerandet, där det blir mycket snack och lite verkstad ibland.
– Jag tror på att vara en läsande förebild som förälder. Och som lärare också. Det blir bara tomt prat om man inte visar att det är viktigt också för mig att läsa, säger Magnus.
”Män som läser” ser de främst som en läsdagbok, vars huvudsyfte är att berika den egna läsningen. Att upphöja läsningen till något gudomligt är de däremot inte intresserade av. Och i sitt senaste blogginlägg konstaterar Mattias att mänskligheten förmodligen aldrig läst så mycket som nu. Det kanske bara inte just handlar om bokläsning.
– Det jag är ute efter är att hitta idéer och annorlunda sätt att tänka. Det är hög sannolikhet att stöta på det i skönlitteratur, men det kan lika gärna finnas i bloggar, serier eller barnböcker, säger Mattias.
Storsäljare
Diskussionen på Correns kultursidor om huruvida män läser eller inte läser har de både följt och deltagit i. Själva ingår de uppenbarligen inte i den stora gruppen av icke-läsande män. Men hur är det i umgängeskretsen? Läser de manliga kompisarna bara om Andra världskriget, Zlatan eller inte alls?
– Mina kompisar läser ”Män som hatar kvinnor”, ”En man som heter Ove” och andra storsäljare. Det är mycket annat som prioriteras. Renoveringar och sånt. Men jag bor också i hus och har barn, och har upptäckt att jag läser mer nu än för 7-8 år sedan, när jag såg mer på tv, säger Magnus.
– Jag använder bloggen som tipsbank till mina vänner. Och för att visa att jag är en som dem, och en som läser, säger Mattias.