Fotoutställningen ”Rosebud Sioux – ett folk i förvandling” gick upp på Norrköpings stadsmuseum i lördags. Den visas ända till 14 augusti, så ni har gott om tid. För gott om tid, tycker jag. Men för långa utställningstider är en brist på de flesta museer numera, så det lämnar jag därhän.
Jag vill rekommendera själva utställningen! Det är en otrolig, dokumentär fotoskatt från åren 1889 till 1905 som visas (NT Kultur skrev om den 29/1). Svenskättligen John Anderson, som drev lanthandeln ”Jordan´s Indian Trading store” i reservatet Rosebud, insåg tidigt att ursprungsbefolkningens traditionella livsstil var på väg att försvinna. Han var tekniskt begåvad, en stor humanist och dessutom skicklig både estetiskt och hantverksmässigt. En riktig fotopionjär.
Se de svartvita porträtten. De är varma, omsorgsfulla, mäktiga och gripande på samma gång. Man följer skuggorna och linjerna i människornas ansikten. Man fastnar i deras blickar, de ser mig. Miljöbilderna är högintressanta och stillsamt vackra. Tänk bara vilken klumpig, tidig utrustning John Anderson måste ha haft. Vilka besvärliga förhållanden. Det syns också på en del rörelseoskärpa här och där, men det överser man gärna med.
De historiska fotona är kompletterade av några porträtt på sentida ättlingar. Här finns också en fin samling med konsthantverk och traditionella föremål.
Utställningen ägs och produceras av Claes-Håkan Jakobson och Eva Andersson. Varför? Vilka är det? Den informationen saknas tyvärr, men är en intressant historia i sig. Eftersom de medverkade på vernissagedagen så kunde jag helt enkelt fråga dem.
De är ett gift par, pensionärer sen länge, bosatta i Stockholm. Två hyperintresserade och engagerade privatpersoner alltså. I sitt yrkesliv var Claes-Håkan förhandlare på dåvarande Kommunförbundet medan Eva var länshemslöjdskonsulent. Så där kommer hantverksintresset. Claes-Håkan är fotointresserad sen barnsben, med särskilt fokus på pionjärfotografi. Dessutom är han sonson till en utvandrare och har därför ett stort intresse för svensk-amerika-historia.
De har gjort många resor i Nordamerika. Under en sådan, för hela 30 år sedan, hittade de John Andersons bortglömda glasplåtar i källaren på ett museum i Nebraska. De tillhör fortfarande museet. Det Claes-Håkan och Eva gjorde var att se värdet av dem och ta bilderna ut i offentligheten. De jagade reda på både sponsorpengar och en fotofirma som klarade av att kopiera från glasplåtar. Ett jättejobb.
Utställningen, eller en variant av den, visades första gången i Falkenberg (John Andersons födelsebygd) 1986. Sedan i Umeå. ”Vi trodde bara att den skulle visas på två-tre ställen”, berättade Eva och Claes-Håkan.
I stället har de gjort om utställningen då och då och visat den på 104 museer och utställningshallar i hela Norden, Tyskland och flera andra länder under åren. En variant visades på stadsmuseet redan 1990.
Claes-Håkan och Eva har kontakt med många nutida sioux-ättlingar, och flera har medverkat vid utställningar i Sverige. Är det något jag hade velat veta mer om, så är det verkligheten bakom Claes-Håkans sorgliga konstaterande "tyvärr blir indianerna inte så gamla, de dör ofta i 60-årsåldern, av cancer och diabetes".
"Vi vill gärna ställa ut i Linköping, innan utställningen går vidare utomlands igen", hälsar Claes-Håkan och Eva.
Tips i Linköping: I dag är det vernissager på Galleri Sander och Galleri R. I domkyrkan invigs "Korsvägen" av träkonstnären Håkan Jansson från Kanevad Träsnideriet i morgon, söndag, kl 12.30.
Åsa Christoffersson är kulturredaktör i Östgöta Media. Nås på asa.christoffersson@corren.se.