Läsaren Roland frågar om böjningsformen sekundrar i stället för sekunder. Han har noterat den särskilt i sportsammanhang.
Är den korrekt och användbar?
Tveksamt. Språkriktighetsboken, som visserligen har drygt tio år på nacken, avråder.
Däremot ger boken grönt ljus för metrar i stället för meter. I vissa sammanhang åtminstone.
Varför har dessa former kommit att användas? Inte heller metrar är ju normalvarianten. Svaret har att göra med vad Roland konstaterar, att användningen är vanlig i just sportspråk. Där finns ofta anledning att betona varje enskild del. Hundra meter, till exempel, uppfattar man nog oftast som en hel sträcka. Talar man däremot om de tio sista metrarna är det med fokus på varje enskild meter, vilket ju i sportens värld ofta är avgörande.
Så poängen är att det i viss mån avvikande bruket fyller en funktion. Individualiserad plural kallas det.
Men varför inte sekundrar om metrar nu är accepterat? Meter kan man jämföra med ett ord som åker, ett n-ord som slutar på -er. En åker, flera åkrar är mönstret som metrar naturligt knyter an till. Sekundrar är inte på samma sätt bildat till en singularform, eftersom det inte heter "en sekunder", utan det är sannolikt bildat i analogi med just metrar.
En balansgång här alltså. Viss avvikelse går an, då den fyller en funktion. Men avsteget från språksystemet får inte vara för stort.