"Pond"
Målningar
Galleri Sander, Linköping
Pågår till 25 november
Galleriet är fullmatat med målningar av Olle Schmidt. Hela 51 stycken. Konst i full ornat. Säga vad man vill, men någon minimalist har Schmidt aldrig varit. Snarare är hans arbeten fyllda av fulla berättelser med underskruv. Det är vildvuxet, köttigt och överdådigt. Därför stämmer hängningen så bra med innehåll och utryck i bilderna. Utställningen är spännande, komplex och rolig. Fyndigt nog heter den ”Pond”, en damm som det jäser anarkistiska bildidéer ur. Var får han allt ifrån?
Skulle man dra en konsthistorisk linje finns släktskap ända ner till Brueghels burleska 1500-tal och gubbarna hos Christer von Rosen fram till dagens serietecknare som Pirinens ”Socker-Conny”, Ulf Lundqvists ”Assar” och Kellermans ”Rocky”. Här finns detaljerna med spetsig satir. Här vimlar det av människor och figurer som är lite eljest med rätt att få vara annorlunda. De är tilltufsade av livets avhyvlingar. Sympatin och empatin är påfallande. Och humorn finns där, humor över avgrunden, inte den ytligt flabbiga, snarare existentiellt.
Över huvud taget är Olle Schmidts konstnärskap ytterst både egenartat och originellt. Samtidigt vimlar det av litterära referenser till annan bildkonst, litteratur och musik.
Scenografierna är ofta fantasifulla. Det vimlar av spontana infall, en del kalkylerade, andra självgenererande under målarprocessen.
Sedan är det något alldeles extra med Olle Schmidts färgskalor. Han piskar på och driver upp färgackorden till nära bristningsgränsen för det grälla och skärande. Inget sobert finlir här inte. Men helheten fungerar ändå på något omisskännligt sätt. Art Brut, brutal energi, rå konst, samparat med skymningsljusets poesi på jordig botten. Folkligt och frejdigt med stort allvar.
Antiminimalisten från Boet förnekar sig inte. Boets egen Bonde-Brueghel har intagit staden och rummet med full kraft. Precis vad vi behöver i novembermörkret för att inte känna leda av grå tristess. Inte Bonjour Tristesse, utan Au revoir Tristesse!