Även musik av Saariaho och Crumb.
Norrbotten NEO kammarensemble. Sångsolist: Ibba Andersson. Dirigent: Staffan Mårtensson.
Östergötlands Musikdagar, Wallenbergssalen Linköping.
Ensemble NEO har det viktiga uppdraget att sprida den nutida konstmusiken, inte bara i Norrbotten utan runtom i landet. Programmet denna kväll omspände hela den period som räknas till den moderna musiken. Från 1900-talets tidiga avantgarde till i dag.
Finska Kaija Saariahos musik fick inleda. Med trion ”Je sens un deuxieme coeur”(2006). Även i detta lilla format kunde man skönja Saariahos dramatiska ådra. (Hon är känd för sina operor) Här fanns ett uttryck och en musikalisk gestik som manade fram bilder och känslor.
Viola, cello och piano hade en tät kommunikation. Från de lugna satsernas långsamma andning och lågmälda klagosång, till snabba drivande rytmer och expressiva utbrott.
Kontrasten var stor till George Crumbs kvartett ”Echoes of Autumn” från 1966. Detta är en musik med meditativ stillhet och en prövande, utforskande klangvärld. Mycket kretsar kring pianots klangkropp, där annorlunda speltekniker och effekter inne i flygeln nyttjas. Den stora efterklangen i pianosträngarna blir hela styckets rymd och vila. Och när flöjt och klarinett bokstavligen dök ned där för att blandas med piano, blev det en bild av styckets naturmystiska karaktär. Här ropar den vilda naturens ljud med vemodets fördröjning och poesins förhöjda stämning (via en rad ur en Lorca-dikt).
På ett ännu mera påtagligt sätt genomsyrar lyrik musiken i Schönbergs "Pierrot Lunaire". I denna klassiker från 1912 möts olika sceniska uttryck på ett märkligt sätt.
Texten med sina drömska bilder är en resa i månljusets värld. En värld med groteska förvrängningar, eruptiva känslor och stilla förtvivlan. Schönbergs musik är trots sitt kärva atonala tonspråk, nästan programmatiskt illustrativ och mycket lyhörd för ordens och röstens skiftningar.
Ibba Andersson gjorde en mjuk och innerlig tolkning. Jag saknar ibland lite kraft och botten i hennes talsång. Starkast blev laddningen i de stilla och eftertänksamma partierna.
Staffan Mårtenssons ledning och NEOs spel formar en välbalanserad helhet. Med ett nyanserat och och följsamt spel ledde de den nattliga vandringen.
Fotnot: Konserten spelades in av Sveriges Radio P2.