Dirigent: Cathrine Winnes
Sångsolister: Olle Persson och Christina Nilsson
Crusellhallen i Linköping
5 januari.
Traditionsenligt var det på Trettondagsafton dags för Galakonsert i Crusellhallen. En utveckling kunde dock skönjas vad gäller det visuella: Scenen var mer sinnrikt dekorerad, med en entré för artister genom guldlamédraperier. Det var uppenbarligen feststämning.
Orkesterinslagen bestod till stor del av ouvertyrer från opera och operett. Det hela drog igång med inledningen till Rossinis "Barberaren i Sevilla". Energin var hög redan från början. Stor dynamik och variation i orkestern och en dramatisk tyngd mot styckets slut.
Olle Persson tog vid direkt som barberaren själv i den kända Faktotumarian, och under en långt uthållen ton passade han oväntat på att klippa av flätan på kvällens dirigent. Hon var med på noterna och återställde sedan i en paus frisyren under löshåret.
Olle Persson hade rollen som konferencier, utöver sina solistinsatser, och han kryddade återkommande kvällen med små skämt och upptåg likt det ovan nämnda. Det var inte alltid lika roligt, han är helt klart mer framstående som sångare. Men ansträngningen att hålla uppe stämningen får väl ändå lovordas.
I von Webers opera "Oberon" fick vi efter ouvertyren möta kvällens andra solist Christina Nilsson. Med sitt sånghistoriskt förpliktande namn är hon en av de unga lovande sångare som börjar väcka uppmärksamhet. Utbildad bland annat på Vadstena folkhögskola.
Här slog hon an en ton av inlevelse och återhållet drama. Den tragiska känslan förmedlades fint och sopranrösten bar fram väl över orkestern.
Kontrasten var sedan stor till Perssons lekfulla fågelfångare ur Mozarts "Trollflöjten". Hans trakterande av panflöjten var imponerande och sången sjöd verkligen av liv och lust. Med mer Mozart ur "Figaros Bröllop" fanns finurligt kopplingen till Rossinis barberare. Nilsson och Persson gjorde en duett mellan greven och Susanna som var mer teatral och rolig än musikaliskt stark.
Konsertens andra avdelning skiftade tonläge mot musikal och operett. Orkestern hade klätt om och ett rött förföriskt ljus lägrade scenen. En filmmusikliknande ouvertyr av ryssen Kabalevskij förstärkte känslan av dröm och festglans.
De mest minnesvärda inslagen i andra delen var annars det rytmiskt intensiva ”Slava” av Bernstein. Innan dess Christina Nilssons tolkning av ”I could have danced all night”, och slutligen duetten ur Chess: "You and I". Här visade sångarna att de verkligen behärskade den smäktande musikalkänslan med återhållen röst via mikrofon. Det blev en mäktig slutklang via högtalare och orkester.
