Oskar Hult är mitt uppe i föreberedelserna inför den stora examensutställningen, men när han ändå har ett ärende i sin gamla hemstad passar vi på att träffa honom. Han dyker upp i keps och jeansjacka och lyser upp när jag gratulerar honom till Fredrik Roos-stipendiet. Det delas ut årligen till en eller flera konstnärer som är beredda att ta risker i sitt konstnärskap, som tror på sig själv och har ett eget uttryck.
Tycker du att det stämmer in på dig?– Ja, jag experimenterar mycket i mitt måleri. Inget är heligt i ateljén hos mig, allt kan förändras.
Att vara en av årets tre stipendiater är förstås en ära men de 200 000 kronorna ger också välkomna möjligheter.
– Det är ett resestipendium och redan i sommar ska jag åka till Frankrike och titta på grottmålningar. Och i höst har jag tänkt åka transmongoliska järnvägen. Så häftigt att åka tåg till Kina! Nonstop tar det sex dagar, men jag planerar att stanna och vandra i Mongoliet på vägen.
Oskar Hult är född och uppvuxen i Linköping. Efter gymnasiet på Katedral hade han inga tankar alls på att bli konstnär.
– Nej, konstintresset kom senare. Jag har alltid varit rastlös och hoppat på olika saker... En gammal klasskompis började på Ölands folkhögskola och jag hängde på.
Det var där han upptäckte måleriet och han beskriver folkhögskoletiden i smått lyriska ordalag.
– Det fanns så mycket inspiration och kreativitet. Alla borde gå på folkhögskola tycker jag, säger han leende.
Under några år i Göteborg jobbade han inom vården och som stenkonservator hos sin farbror.
– Men jag hade också en ateljé i en källare på Hisingen där jag höll på. Det var viktiga år som fick mig att mogna.
På tredje försöket kom så Oskar Hult in på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
– Jag är så tacksam över att jag fick den här möjligheten att försöka lära mig något så abstrakt som konst. Bara en sån sak som att ha fått ha en ateljé på Skeppsholmen i fem år är ju fantastiskt.
Var hittar du din konstnärliga inspiration?– Först och främst i naturen. Jag är nog något av en ofrivillig landskapsmålare, trots att jag sällan målar figurativt. Men jag hittar inspiration hela tiden överallt, även i stadsbilden och i ateljén när jag umgås med materialen och färgerna.
Oskar Hult använder sig oftast av en jordnära palett. Favoritfärgen heter grön jord. Ibland bryter han av med instick i klara kulörer, gärna turkost eller orange.
Hur skulle du själv beskriva din konst?– Jag är väldigt intresserad av olika material och vad de kan säga. Just nu är det lite kollageaktigt, jag klipper och klistrar. Skär ut ett en del av en målning och sätter fast den på en annan.
– I ett sådant möte mellan färger och material kan det uppstå en glimt, som gör att det händer någon form av magi. Och då måste jag sluta, för att det ska finnas kvar i målningen. Det blir en början på någonting och som betraktare får man fortsätta läsningen.
Den närmaste framtiden är planerad för Oskar Hult. Stipendieresorna väntar, men först ska han jobba på en gruppbostad för autistiska vuxna under juni och juli.
– Det trivs jag med och det känns skönt efter fem år med så mycket fokus på prestation.
Och i början av 2018 är en soloutställning på galleri Annaelle i Stockholm inbokad.
Men om du tänker i ett längre perspektiv, vad gör du om tio år?– Jag målar fortfarande och undervisar, helst på en folkhögskola. Jag vill gärna hamna i den positiva och upplyftande miljön igen. Kanske på Öland... En del av mig längtar efter att leva ett enklare liv.
