– En gång när jag hade en utställning i Västerås kom det in en man som var lite berusad och sa: "Det här kan mina barn göra med arslet!" Då sa jag: "Men då ska du vara rädd om dem, de kan du ha nytta av!"
När Östergötlands museum invigdes 1938 spelade Norrköpings symfoniorkester under ledning av Peter Freudenthals pappa Heinz Freudenthal. Nu, 80 år senare, ställer han ut i samma byggnad. I salen uppför spiraltrappan hänger tolv tavlor målade under olika perioder i konstnärens liv, den äldsta från 1975. För den oinvigde kan det vara svårt att se skillnader i de äldre och senare verken.
– Då var linjerna runt fyrkanterna smala, smala. Nu är de bredare och ger mer ljus än vad de gjorde förr, säger Peter Freudenthal.
Hans målningar tillhör konstruktivismen och består av raka linjer och symboliskt laddade färger.
– Om ett motiv inte säger någonting då ska man låta bli att måla det. Min pappa sa alltid: "Von nichts kommt nichts" – från ingenting kommer ingenting.
Två av tavlorna är självporträtt. "Självporträtt" från 1990 och "Autoritratto" ("självporträtt" på italienska) från 2018. I den senare kommer ett mörker in från vänster och täcker fyrkanten som symboliserar konstnären.
– Det är en sjukdom som äter upp mig, obönhörligt kommer det svarta från vänster och äter på mig. Vi får se hur länge det dröjer innan den där målningen är helsvart.
En annan av hans senare tavlor är "Fyrverkeri den 16 april" från ifjol. Den tillhör en serie tavlor som han målade till Drottning Margrethe II av Danmark. De två träffades i Sudan på 60-talet när Freudenthal arbetade som arkeolog och den dåvarande kronprinsessan delade intresset. Sedan dess har de hållit kontakten och Freudenthal bjöds in för att hålla tal i samband med att tavlorna skulle överlämnas.
Peter Freudenthal bor i ett hus långt ut i skogen utanför Rimforsa. Där har han sin verkstad där han målar sina tavlor – varje dag.
– Inför en utställning brukar jag säga "mot aftonen får den late brått", då jobbar jag tio timmar om dagen.
Han gör alltid en skiss av sina motiv innan han målar på duken. Ett praktiskt tillvägagångssätt, tycker han.
– Då har jag alltid ångesten på skisstadiet. Och när en tavla en gång brann upp så hade jag ju skissen kvar och kunde bara måla den igen.
Men helt så som han har tänkt sig blir tavlorna aldrig.
– Har man tur blir det 80 procent av den ursprungliga visionen. Ibland blir det 70 och 60 – blir det 50 då blir det inte bra, då får man göra om. 100 procent når man aldrig, då är man på de gudomligas avdelning.