Regi: Elizabeth Banks
I rollerna: Anna Kendrick, Rebel Wilson, Elizabeth Banks.
Komedi
Åldersgräns: Barntillåten
Att a cappella-sång är tuffare än somliga tror hade man nästan glömt sedan sist. Den ambitiösa college-gruppen Barden Bellas är tillbaka och påminner oss i en kul, medryckande och vitsig uppföljare.
Efter tre år på raken som regerande a cappella-mästare borde de vara trygga i sina harmonier. Men efter ett nesligt uppträdande där Fat Amy råkar visa snippan för paret Obama (det är en lång historia) hänger det omaka men ändå så charmiga gänget löst.
Med VM i a cappella i Köpenhamn runt hörnet får de börja om från botten och hinner få rejält med smörj i musikaliska drabbningar med den skräckinjagande tyska och extremt effektiva gruppen Das Sound Machine. Bellorna får fullt upp med att hitta sig själva igen och för att komma tillbaka i vinnarstämning åker de bland annat på retreat och rekryterar en ny ung medlem.
Med samma absoluta gehör för samtida komedi som sist tar Anna Kendrick, Rebel Wilson och nya regissören Elizabeth Banks sig an den här härliga uppföljaren. Den är kvick, fyndig och full av samtidssatir, medryckande musiknummer och ett milt feministiskt systerskapsbudskap.
Publikfavoriten Fat Amy får mer utrymme när hennes lösa förbindelse till a cappella-rivalen Bumper är på gång att utvecklas till något mer. Men i övrigt är det mesta sig likt när det i grund och botten är samma underdog-historia som repeteras. Det gör absolut ingenting, den charmiga ”Glee” möter ”Nollor och nördar”-känslan är bevarad och det här gänget är oemotståndligt kul. Det är också befriande att Elizabeth Banks vågat släppa lite av det onödigt präktiga kravet på intrig som plågade den första filmen. Här får alla de flippade rollfigurerna bara finnas till och blomma ut. Absolut bäst är även denna gång de underbart cyniska a cappella-kommentatorerna (fenomenalt spelade av regissören Elizabeth Banks och John Michael Higgins) som förgyller stämningen med sina vassa repliker och märkliga icke-kemi. (TT)