Science fiction
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Matt Damon, Jessica Chastain, Kristen Wiig
Åldersgräns: 11 år
Om man vaknar övergiven av sin besättning med ett spett inkört i magen i en sanddriva på Mars finns bara en av två saker att göra. Antingen kan man övermannas av den existentiella tokångest det innebär att vara den enda, säger enda, människan kvar på planeten. Eller så kavlar man upp armarna och börjar lösa problemen, ett efter ett. Matt Damon väljer givetvis det andra alternativet.
I en inte så avlägsen framtid skickar Nasa nämligen astronauter på löpande band till Mars. Matt Damons Mark Watney blir efter en överraskande storm lämnad kvar av sina kollegor, som antar att han är död. Utan att spoila: Det är han inte. Han syr ihop magen, räknar maten som är kvar och peppar sig själv med käcka utrop som ”In your face Neil Armstrong”, så fort han lyckas experimentera sig fram till något livsuppehållande framsteg.
Samtidigt på Jorden börjar Nasa svettas ordentligt när det går upp för cheferna att en man är lämnad kvar. Så kan de naturligtvis inte ha det, om inte annat blir det dålig PR. Kampen för att få hem Mark blir snart en global angelägenhet och på kuppen föds en stjärnspäckad, lättsam och förutsägbar rymdrulle.
Ridley Scott verkar trött på allt vad dödsallvar heter och har dragit ett streck över den skräck som rymden kan framkalla. I stället för att poängtera människans ensamhet och utsatthet, som i ”Alien” eller på senare tid ”Gravity” och ”Interstellar”, väljer han glädjen och det med besked.
”The martian” är framförallt en hyllning till det bästa, mest fantastiska inom oss människor. Vi kan ju när vi vill och frågan här är aldrig om Matt ska bli räddad utan hur. Vän av rymdfilmsordning kan rätteligen påpeka bristen på angelägenhet, mycket lite står någonsin på spel.
Men det är ganska kul. Resultatet blir som en discodans i rymden: lättviktigt men underhållande, hela vägen från Matt Damons potatisodling med hemmagjort gödningsmedel (fråga inte) till hans sista stora slag för överlevnad, perfekt tonsatt av Abbas ”Waterloo”. (TT)