Allen bjuder på godkänd mix

CCC Irrational man

Foto: Sabrina Lantos

Filmrecension2015-10-02 06:00

Dramakomedi

Regi: Woody Allen

I rollerna: Emma Stone, Joaquin Phoenix, Parker Posey.

Åldersgräns: 11 år

Utan att nå upp till nivån under glansdagarna bjuder Woody Allens senaste svarta komedi ändå på en godkänd mix av mord, existentiellt grubbel och slumpens betydelse.

Det hela låter vanskligt, absolut. Ännu en Woody Allen-story om en prövad medelålders intellektuell man som har tappat livsgnistan och som, vad det först verkar, återfinner den i mötet med en ung, kvinnlig student. Det är välkända Woody Allen-ingredienser men precis när man tror att han ska göra parodi på sig själv slänger han in några torrt, perfekt avvägda repliker (”Åh, ännu en bok om Heidegger och fascism, precis vad världen behöver”) och sedan blir alltihop faktiskt bättre än väntat.

Det beror delvis på att Allens taktik att alltid välja toppskådisar som får göra sin grej är så smart. Det är också oväntat skönt att se Joaquin Phoenix spela den manliga huvudrollen utan att eka av Woody Allen själv. Men också på att Allen lyckas vrida handlingen i en ironiskt småkul riktning där moral krockar med handlingsiver och där högmod går före fall.

Den omsusade filosofiprofessorn Abe Lucas (Joaquin Phoenix) anländer till ett pittoreskt college på Rhode Island. Han är lätt alkoholiserad, cyniskt livstrött och, givetvis, en kvinnomagnet. Han blir raskt kompis med Jill, en ung student (en som alltid glänsande Emma Stone), som förälskar sig i honom. Och så inleder han ett trevande förhållande med kollegan Rita (en cool Parker Posey).

Av en ren slump råkar Abe och Jill en dag tjuvlyssna på ett samtal på ett fik och plötsligt förändras allt för Abe. I ett irrationellt beslut hittar han en för honom högst rationell anledning att fortsätta leva.

I den ständiga pendelrörelse som är Woody Allens nutida karriär landar ”Irrational man” till slut i mitten, den placerar sig bättre än den förra, ”Magic in the moonlight”, men når inte upp till ”Blue Jasmine”-klass. Tonen i filmen är lättsam men innehållet är egentligen allt annat än kul och som vanligt avslöjar Allen hur mycket som ligger dolt och förblir oupptäckt inuti oss människor. (TT)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!