Här visar hon en varierad utställning, där flera tekniker samverkar. De tunga pjäserna, både bokstavligt och bildligt, utgörs av bronsskulpturer (gjutna av Mallfred Keresturi).
Inga Hillgren har uppenbarligen ägnat en hel del funderande åt vilket utrymme – både fysiskt och mentalt – kvinnan tillåtits ha respektive förvägrats genom historien. I hennes bronser får de vara sig själva och uttrycka precis vad de för stunden känner, vilket är alltifrån en begrundande vila till en Hallå!-Se-på-mig!-inställning. Alla avancerade moment som krävs för att få till en bronsskulptur gör att det färdiga verket får ett visst värdetillskott. Helst ska det konstnärliga uttrycker harmoniera med det. Och Inga Hillgrens bronskroppar uppvisar en sån balans.
Hon visar även ett antal uppförstorade paprikor. Även de utförda i brons. Här framhävs paprikans oemotståndliga form när det handlar om skulpturala objekt. En av dem är tillverkad i silikon. Det glasaktigt transparenta, med alla ljusbrytningar som följd, är både spännande och vackert.
I samband med ett par olika konstrundor har Hillgren visat sina humoristiska flodhästar i stengods. De uttrycker något helt annat än bronserna. Den lite svala skönheten har ersatts av tokroliga klumpedunsar. Flodhästar är ju egentligen farliga, men de här anstränger sig med maxad potential för att inte vara det.