– Hur många av er var med på gårdagens författarafton? Jag känner allt igen några, inleder samtalsledaren Åsa Christoffersson, kulturredaktör på Corren.
Ett antal händer sträcktes välvilligt upp i luften, bland annat av Linköpingsbördiga Anna Laestadius Larsson föräldrar som även i dag alltså fanns på plats för att höra deras dotter tala.
– Det är fantastiskt roligt att se Anna på scen, berättar pappa Ingvar Larsson.
–Vi har läst alla hennes böcker, vi är nog de första som läser dem när de kommer från tryckeriet, berättar mamma Gerd Larsson.
Det är tack vare föräldrarna som Anna Laestadius Larssons historieintresse en gång väcktes, den gången i Paris när författaren som 9-åring hittade en liten docka i en plastförpackning.
– Jag var en samlare när jag var liten, jag samlade på allt. Bland annat samlade jag på de dockor som när jag var liten var en vanlig souvenir. En dag i Paris fick jag syn på den vackraste dockan jag någonsin sett och mina föräldrar berättade att det var Marie Antoinette, en vacker ung drottning som hade avrättats av folket. Jag blev som besatt och sen dess har jag älskat historia, berättar hon.
Nyligen släpptes ”Räfvhonan”, den sista boken i hennes trilogi som utspelar sig på 1700-talet och en bit in på nästa århundrade. Böckerna är fullspäckade av kvinnor, det är nämligen författarens mission.
– Jag vill skriva in kvinnorna i historien. Jag vill vara en del av den rörelse som ser till att de kvinnor som har en plats i historien inte glöms bort. Som det ser ut i dag i de historieböcker som används i skolorna är majoriteten av personerna som nämns män.
Efter en fråga från publiken avslöjade hon att hon just nu håller på med ett nytt projekt som ska utspela sig på 1900-talet och handla om en kvinnlig konstnär. Näst på tur att prata om sitt författarskap var Sara Lövestam, en författare som har blivit en stor favorit i Correns bokcirkel. En författare som även är oerhört produktiv, just nu har hon fem olika böcker på gång, både skönlitterära och läroböcker. Något som fick publiken att undra hur hon håller isär alla projekt.
– Jag måste planera, helst en vecka i taget. Som i dag är jag här, då är jag fokuserad på det och glömmer allt annat. Imorgon ska jag skriva på min ungdomsdeckare och nästa vecka jobbar jag på nästa bok om Kouplan.