Volante
Känns uttrycket ”Kreegah bundolo” bekant? Eller lösenordet ”Mellon”? Eller kanske det syldaviska ordspråket ”Eih bennek, eih blavek”?
Allihop kommer från konstruerade, fiktiva språk – eller ”hittepåspråk” som Yens Wahlgren från Lund skulle uttrycka saken. Han är xenosociolingvist, vilket betyder att han studerar främmande språk som skapats för att användas i böcker och filmer.
Om hans namn klingar bekant kan det bero på att han arbetade som journalist på Corren för några år sedan. Han är också känd för att han har en fil kand i klingonska, det språk som folket från planeten Klingon talar i ”Star trek”.
Nu har Yens Wahlgren skrivit en underbar liten bok, ”Liftarens parlör till galaxen”, en lika lärd som lättläst introduktion till de skapade språkens fantastiska värld.
Yens Wahlgren guidar oss, liksom förtjust fnissande, från helgonet Hildegard av Bingens hemliga 1100-talsspråk via Linus på Linjen till de olika språken i ”Game of thrones”. De inledande exemplen kommer från Tarzan, ”Sagan om ringen” och Tintin.
Kronan på verket är förstås klingonska, som skapades av lingvisten Marc Okrand till ”Star trek”. Dels är det ett riktigt, genomtänkt språk som konstruerats från grunden med egen grammatik och stort ordförråd, dels är det ett språk som spridit sig utanför sitt egentliga sammanhang och fått eget liv. När fans griper in, diskuterar via nätet och bygger vidare på de konstruerade språken växer de och utvecklas och blir verkligen levande språk.
”Liftarens parlör till galaxen” utmynnar i en hyllning till den gemensamma skaparkraften. Bokens enda problem är att de inte är någon egentlig parlör, och att den är är alldeles för kort. När man läst den vill man bara ha mer!