Ernst Klein kastar i sin recension av min bok ”Brusten regnbåge. Mandelas krossade dröm” (25/1) ut påståenden, som gör att jag måste försöka beriktiga hans bild.
Han skriver att min utgångspunkt var att jag hellre sett att ANC inte fått makten och att Buthelezi hade vunnit. Så är det inte. Det har jag inte skrivit.
Min utgångspunkt var gentemot ANC mycket positiv – jag hade helt accepterat deras historieskrivning. Det står i boken. Jag försökte undersöka en av deras mest optimistiska idéer – den om svart ekonomisk egenmakt, BEE. Den hade inte gett ekonomisk utjämning mellan svarta och vita, bara skapat en svart överklass jämte den vita.
I samband med det blev jag mer och mer besviken på ANC. Det är den processen som skildras. Men jag har aldrig trott att det hade varit bättre om inte detta parti och Mandela hade vunnit. Däremot har jag försökt ställa frågan hur det gick som det gick.
I fråga om ANC:s seger i valet har jag tvärtom skrivit att det var en välsignelse att Mandela kom att leda organisationen:
"Vi ska vara glada att det blev han. En mer komplexfylld person…hade troligen ställt till med mer besvär under den svåra övergången från apartheid och inte klarat omställningen omställningen så suveränt som Mandela faktiskt gjorde.”(sid 50).
Jag har inte sagt att det hade varit bättre om Inkatha hade vunnit – det föreföll mig faktiskt orimligt eftersom Inkatha faktiskt mest representerade zuluer, även om de var den största nationen. Däremot har jag citerat den författare som under den senaste tiden varit mest aktiv i att förfäkta en annan ståndpunkt, nämligen historikern Anthea Jeffery:
"Enligt Anthea Jeffery hade Butehelzis politik passat sydafrikanerna mycket bättre eftersom det Buthelezi representerade – ickevåld, nej till sanktioner, en pragmatisk ekonomisk poliotik … – var sådant som de flesta kunde ställa sig bakom.”(sid 112).
Jag har inte sagt att Inkatha borde ha vunnit. Jag har skrivit att "i en utopisk situation i omvandlingens Sydafrika hade möjligen det största partiet kunnat få en större roll i den demokratiska omvandlingen….I så fall hade Mangosuthu Buthulezi, den artikulerade och intelligente ledaren för Inkatha, fått ett stort inflytande och kunnat bli den framtida ledaren. Om inte president, så i vilket fall presidentkandidat.” (sid 242).
Presidentkandidat var ju faktiskt också vad han blev då Thabo Mbeki erbjöd honom vicepresidentposten, vilket han dock avböjde då villkor ställdes - att Inkatha skulle ge upp KwaZulu Natal till ANC.
Buthelezi sågs ju som ledare på 1970-talet, då de andra satt inne, före Sowetupproret. Det som fick mig att reagera var det rykte som allmän opålitlig skurk som Buthelezi har bland icke-sydafrikaner och jag undrade vad det grundades på.
Klein skriver att jag inte skriver att ANC uträttat något bra. Det står dock i boken:
"en hel del ändå har uträttats – att människor nu har rätt att bo var de vill, utöva vilket yrke de vill, att principer som social rättvisa, antisexism och antirasism är genomförda åtminstone i författningen, att många välmenande reformer som BEE och jordrestitution åtminstone har prövats”.( sid 174).
Men Kleins recension – jag får väl ta det som positivt att han är besviken, eftersom han alltså väntade sig något av mig – verkar ha mera att göra med hans egen kunskap om Sydafrika (varifrån, på hur solid grund redovisas aldrig) och vad han själv har skrivit, inte hur det faktiskt är idag i Sydafrika.
Nu finns det dock rika möjligheter att studera det eftersom tidningarna ger ut jubileumsnummer om de gångna tjugofem åren och den besvikelse de har medfört.
DISA HÅSTAD
Ernst Klein svarar:
Disa Håstad efterlyser mina kunskaper om Sydafrika. De är goda när det gäller apartheids sista årtionde och tiden därefter – från flera reportageresor, mycket läsning och ett nära samarbete med Expressens prisbelönta korrespondent Sylvia Vollenhoven.
De är sämre när det gäller den aktuella utvecklingen. Det var därför med stora förväntningar jag började läsa Disa Håstads bok. Men jag blev alltså besviken. Hon får ursäkta att när hon gång på gång återger vad andra säger utan att markera avstånd till dessa åsikter får man som läsare intrycket att hon ansluter sig.
Och hon försummar att ordentligt diskutera de stora olösta problem som gör Sydafrikas framtid osäker.
ERNST KLEIN