Fredag
Anti Pony är själva sinnebilden av poängen med en uppvisningsfestival som Where's the Music - bandet har bara hunnit att släppa två låtar och kan rimligtvis inte ha hunnit bygga upp något större följe. Så det fanns chans att vara tidig med att upptäcka något stort.
Anti Pony spelar en skramlig rock som låter väldigt brittisk. Och väldigt bra. Live blir det dessutom skitigare, vilket inte ska tas som något annat än en stor komplimang. Båda singlarna spelades, och framförallt "I go places" är ett fint bevis på att bandet verkligen kan skriva låtar.
Av förklarliga skäl är det mycket av Anti Ponys material som publiken inte har hört. Så responsen är inte överväldigande. Men gissningsvis kommer det att ändras snart - Anti Pony har alla förutsättningar att slå igenom stort. Deras ballader är bland det bästa som hörts på länge. Och sångerskan har en stämma som det inte går att göra mycket annat än att förbehållningslöst älska.
Lilla Teatern är en av de nya scenerna för årets Where's the Music. Och den är ett välkommet tillskott. Att se konserter sittandes i sköna stolar ska inte underskattas. Att sedan Anti Pony kanske hade passat bättre på en svettig klubb är ett mindre problem.
