OK, än ligger inget konkret förslag eller beslut, på bordet om vem ska forma en majoritet i Linköping. I skrivande stund finns anledning att tro att det handlar om S+LL+MP. Fortsatt minoritetsstyre, om än med en lite annan kulör än den gångna mandatperioden.
Liiite surt för S kanske som aldrig låtit ett tillfälle gå till spillo utan att referera till Allians för Linköping i termer som ”den styrande minoriteten."
Nu ser det tilltänkta styret ut att forma en ännu mindre minoritet. Nu när C försvann.
En och annan – inklusive undertecknad – blev nog ändå lite överraskad när Centern och Lars Vikinge, låste dörren till samarbete med S+MP+LL, och meddelade att hans parti går i opposition.
Att det officiella skälet är att de andra partierna i ett tilltänkt styre har lite för stora spenderbyxor stämmer säkert.
Men kan det vara hela sanningen? Hm...
Kan det i stället handla om att konsekvensen av bråket hösten 2020, mellan Alliansen och företrädaren för valets hetaste uppstickare LL, Michael Cocozza, var mera i storlek som ett slukhål, snarare än en liten spricka?
Eller var personkemin i den nu stilla afsomnade Allians för Linköping, så bra att de forna kollegerna nu kan tänkas tåla att Centern gör utflykter vänsterut i vissa enskilda frågor men ändå jobba för en gemensam framtid blågrön framtid?
Mitt i allt står SD. Som ingen vill samarbeta med. Men som är valets egentliga vinnare så länge inte de andra partierna väljer att samarbeta över blockgränserna.
I enkla frågor är det lätt. Partierna i fullmäktige är för det mesta överens om det mesta. Men det blir knepigare i frågor som har mera ideologiska förtecken. Vem tar vem då?
Partiföreträdare för Sverigedemokraterna har sagt att de inte har några låsningar åt något håll. Det enda de bryr sig om är sakfrågor.
Båda blocken har frågor där man kan tänka att SD röstar på ena blocket ena gången och på det andra en annan gång. Ebo-lag och vissa krav på språkkunskaper inom vård och omsorg är frågor där S och SD ligger nära varandra. Medan partiets syn på exempelvis trafik har större stöd i det blå blocket.
Även om Vänsterpartiet bjuds in i stadshusvärmen – för första gången i Linköping, i alla fall i modern tid – så räcker det förvisso inte heller. Men minoriteten blir i alla fall lite större.
Hur än "regeringsbildningen" i Linköping ser ut att bli kan nog oppositionen - om de vill – ge igen för gammal ost genom att referera till "den styrande minoriteten" under de kommande fyra åren.