Regionen och sjukvården brottas med stora underskott. Tyvärr så är man i tråkigt sällskap med i stort sett hela den offentliga sektorn. Lösningen som våra politiker och verksamhetschefer ständigt ordinerar, utan att dessförinnan genomfört en grundorsaksanalys värd namnet är: ”mera pengar”. Men när man inte har orsaken till problemet klar för sig kan man heller inte förstå vad lösningen till problemen är. Man bara gissar att mer pengar alltid är lösningen på allt. Men så är det inte.
Mer pengar kan till och med vara kontraproduktivt, det vill säga att det skadar mer än det hjälper. Om man sätter sig ner och förutsättningslöst genomför en grundorsaksanalys baserad på ofriserad fakta och statistik, och med fördel i analysen bjuder med folk att delta som nödvändigtvis inte är ”barn i huset”, och som därmed oblygt kan ställa de kritiska frågorna som krävs, så kommer man med största säkerhet att finna att det inte är pengar som fattas. Snarare kommer man nog att se att arbetet i organisationen är felorganiserad och att man har alldeles för mycket av verksamhet som inte är kärnuppgifter samt ett uppföljningssystem som är alldeles för vittförgrenat och som därför kräver en alldeles för stor administration och som kväver arbetet med det egentliga uppdraget.
Lösningen kommer nog att bli, som man ofta kommer fram till inom det privata näringslivet, en så kallad "business process reengineering", det vill säga organisera om från ett blankt papper utifrån vilket uppdrag man har och ställa sig frågan ”hur skulle vi organisera verksamheten i dag om vi fick starta om från scratch”. Och då utgå från människorna på golvet, som ju utför det egentliga arbetet, och sedan se hur ledningssystemet ska organiseras utifrån det.
Att, som i dag, bara kasta in mera pengar leder bara till ännu mera skrivbord, ännu mer inrapporterande från utförarna och ännu mer rapporter från ännu större stabsfunktioner. Man måste fokusera på de som gör jobbet ute på ”fältet eller golvet” och den ledning och administration som krävs ska vara så liten eller slimmad som det bara går. Dessutom måste man fokusera på det som är huvudsyftet med verksamheten. Skala bort allt som inte ger något mervärde. Om vi inte ska beskatta ihjäl svenska folket men ändå få möjligheten av att åtnjuta en effektiv offentlig sektor som upprätthåller ett välfärdssamhälle värt namnet så är det nog nödvändigt att gå fram med den stora kvasten. Det finns gott om jobb som måste utföras men det måste finnas en efterfrågan på det som levereras.