Han värjer sig lite när jag kallar honom den sista bruksdisponenten även om han sedan många år bor i den magnifika, herrgårdsliknande villa som tidigare varit Stig Tillmars och Uno Wiking-Johnssons tjänstebostad.
Bengt-Åke Bengtsson utstrålar en naturlig auktoritet och har en lågmäld framtoning. Av hans barndoms västkustdialekt hörs bara svaga spår. Som reporter gäller det att spetsa öronen och vässa pennan för det har hänt mycket under Bengtssons långa liv som entreprenör och företagare. Uppstart av nya företag, uppköp av befintliga, försäljningar samt nedläggningar.
Bengt-Åke blev kändis i Boxholm-Mjölbytrakten för 35 år sedan när hans bolag gick in och köpte delar av Boxholms bruk som Iggesundkoncernen beslutat sig för att avyttra. Mejeri, kalldraget stål och dörrfabriken hamnade i det nya Boxholms AB. Oron var stor i Boxholm innan alla bitar föll på plats med nya ägare. Han kände till brukets starka och svaga delar eftersom han var vice styrelseordförande.
– Det var mycket dramatiska dagar innan affären var i hamn. Vi hade konkurrens av förre vd:n Armand Sander som var uppbackad av två investerare. Vi stöddes av Metallfacket där och Ragne Andersson var en stark ledare. Metall hade av tradition ett mycket stort inflytande på orten.
Det nya Boxholms AB hade en personaltung organisation med 380 anställda vilket var många med tanke på omsättningen på 162 miljoner kronor. Ett rationaliseringsarbete inleddes och dörrfabriken flyttade till Småland.
Under årens lopp har koncernens anknytning till Boxholms tunnats ut och fått en delvis annan inriktning. Mejeriet är sålt till Arla och kalldrageriet, Steeltec Boxholm AB, såldes till den tyska koncernen Schmolz Bickenbach.
Bengt-Åke startade också Sorbus i Mjölby slutet av 70-talet och byggde den nuvarande fabriken i Boxholm men fick inte den förväntade utvecklingen. Sorbus såldes till BT (nuvarande Toyota Material Handling) under en period när Mjölbyföretaget var intresserade av att utveckla förarlösa truckar. Sorbus är alltså ursprunget till dagens Swisslog.
Vilket företag anser du vara juvelen i kronan?
– Utan tvekan kalldrageriet. Vi investerade bland annat i en trippeldragbänk som var Europas modernaste. Men lönsamheten minskade gradvis när konkurrensen med Kinas stålindustri ökade.
Har du gått på någon nit?
– Dumt nog köpte jag Björneborgs järnverk i Kristinehamn av Johnsonkoncernen. När Tyskland återförenades i början av 1990-talet dumpade före detta östtyska tillverkare exportmarknaden med billigt smidesstål.
Vad avgör när det är dags att sälja eller köpa företag?
– Mycket magkänsla faktiskt. Som exempel kan jag ta försäljningen av mejeriet. Det roade mig att äga ett mejeri men Arlas bud var så förmånligt att jag kunde inte tacka nej. Skånemejerierna var också intresserade men Arla ville inte ha den konkurrensen i Mellansverige.
Är du road av förhandlingsspelet?
– Ja, utan tvekan. Att sätta sig in i hur motparten tänker, vad vinner han på detta, vilka synergieffekter kan uppnås etcetera. En kombination av fakta, siffror och psykologi som tilltalar mig.
När de stora dragen är klara tar revisorerna vid och granskar siffrorna under lupp så det är viktigt att alla uppgifter är korrekta. Bengt-Åke säger att hans mångårige ekonomichef Mats-Ola Olsson spelat en mycket viktig roll i detta arbete.
Boxholms AB består idag av förutom moderbolaget av Alvenius Industrier i Eskilstuna som tillverkar vattenledningar, Eurotempest i Linköping med dotterbolag i Nederländerna tillverkar avancerad säkerhetsutrustning för datorsystem, Boxholms Förvaltnings AB och Boxholm Invest.
Bengt-Åke har stora förhoppningar på Eurotempest som leds av svärsonen Stefan Kallberg. Bolaget omsätter 100 miljoner kronor och har sålt säkerhetssystem till EU-rådet, EU-kommissionen och flera ambassader.
Det låter inte som den kommande 80-årsdagen utgår något bokslut i hans liv som företagare.
– Jag fortsätter följa bolagen i min roll som styrelseordförande utan att lägga mig i detaljer. Jag tycker fortfarande att företagsamhet är intressant och viktigt.