Den fria rörligheten är i grunden en av de bästa delarna av EU. Tyvärr finns en allt mer påträngande och akut baksida i form av de problem som uppstår när den utnyttjas av de personer som inte ska röra sig över landsgränserna. Den fria rörligheten ska inte gälla gängkriminella och terrorister.
Dagens organiserade brottslighet är gränsöverskridande, med flertalet kriminella nätverk verksamma i minst tre EU-länder, och tjänar årligen miljarder på att föra illegala varor, stöldgods och vinster från narkotikahandeln över gränserna. Människosmugglare profiterar samtidigt på rådande migrationspolitik -- i strid med det regelverk som är tydligt med att asyl söks i första säkra land. Till detta ska läggas det akuta hotet från att återvändande terrorister -- inte minst de som har rest tillbaka till Europa efter att ha krigat och mördat för Islamiska staten -- med relativ lätthet kan fortsätta röra sig mellan EU:s medlemsländer. Människor som bokstavligen riskerar att vara tickande bomber och vars rörlighet måste begränsas.
En allt mer rörlig och välorganiserad brottslighet kräver brådskande motdrag från EU. Flera nödvändiga sådana gäller EU:s yttre gräns, där dagens asylrätt måste rivas upp för att minska migrationstrycket och gränsbevakningen samtidigt stärkas genom en mångdubbelt större personalstyrka, bättre utrustning och fler oannonserade inspektioner. Men lika viktiga är motdragen för att lösa EU:s inre säkerhetsutmaningar. Det existerande samarbetet på det rättspolitiska området måste trappas upp väsentligt. Centralt i detta bör vara att Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning, Europol, ges kraftigt ökade befogenheter och resurser. Vi behöver ett mer operativt Europol -- ett europeiskt FBI.
Flera steg i rätt riktning har redan tagits under den pågående mandatperioden. När regelverket för Europol uppdaterades för knappt två år sedan gavs byrån bland annat utökade möjligheter att analysera större datakluster och nyttja den senaste tekniken på brottsbekämpningsområdet, däribland AI. Därtill gavs Europol befogenheter att, under vissa omständigheter, inleda utredningar på eget bevåg, under förutsättning att en sådan godkänns av den aktuella medlemsstaten.
Revideringen för två år sedan var ett steg i rätt riktning -- men vi måste gå längre. Europol bör ges resurser för att mer än fördubbla dagens personalstyrka, och situationerna där Europol, som är organet som sitter på den bästa informationen och kan agera snabbast, kan starta egna bör bli fler. Det handlar inte om att Europol ska överta befogenheter från svensk polis. Det handlar om att dra full nytta av EU-samarbetet för att lösa ett allt mer akut och gränsöverskridande problem, där allt annat är snabbast möjliga agerande betyder att brottslingarna slipper undan.
I början av förra månaden presenterade Europol den första detaljerade kartläggningen av de farligaste delarna av den systemhotande brottsligheten i EU. Det handlar om fler än 800 olika nätverk, med tillsammans fler än 25 000 aktiva medlemmar, och smuggling av narkotika och människor samt egendomsbrott som vanligaste aktiviteter. En tredjedel av nätverken har varit verksamma längre än tio år, och två tredjedelar baserar sina verksamheter på våld eller hot om våld. Nätverken uppskattas göra årliga vinster på mer än 1 600 miljarder (!) kronor, samtidigt som så lite som 1 procent av beloppet konfiskeras.
Sverige behöver göra allt i vår makt för att möta den systemhotande brottsligheten. Krafttag på hemmaplan är nödvändiga, men otillräckliga, utan motsvarande insatser på EU-nivån. Vi kan inte längre blunda för den fria rörlighetens baksida. Därför måste vi stärka det europeiska polissamarbetet skyndsamt, och i ett längre perspektiv beskära den fria rörligheten för dem som missbrukar den.