Herrarna Albert Månsson, ordförande, E. T. Ernander, kassör, och C. J. Wallerstedt, styrelseledamot, fick den 25 februari 1901 i uppdrag att undersöka möjligheterna att bygga ett nytt bankhus på den lilla orten ett par mil sydväst om Linköping. Eller som det står i handlingarna ”utsågos vid direktionssammanträde till kommitterade för förberedande av frågan om ny sparbankslokal, varom förslag av dem skulle avgivas till nästa sparbanksstämma”.
Mycket har förändrats på snart 120 år. Inte minst är det skönt att språket har förenklats. Men bankhuset består och är kanske vackrare än någonsin.
Det är den allra första varma sommardagen och den ståtliga byggnaden badar i solljus när vi svänger in på grusplanen på baksidan.
På tomten intill ligger tingshuset, ortens äldsta byggnad. Ett stenkast bort ligger huset som vid förra sekelskiftet rymde gästgiveri med utskänkning.
Tänk om det gick att flytta sig bakåt genom åren... Till tiden då det var så mycket fart och rörelse i Vikingstad att ett nytt trevåningshus ansågs nödvändigt för bankverksamheten. Kanske bör man betänka att Valkebo sparbank under sina första verksamhetsår fått disponera 2:ne rum i Bankebergs gästgivaregård. Från och med 1868 erlades därför ersättning årligen med 12 kronor, intill dess år 1875 i gästgivaregårdens östra flygel 2:ne rum upplätos mot en årlig hyra av 40 kronor samt inreddes till sparbankslokal.
Till slut blev det alltså för trångt och bankstyrelsens ordförande, kassör och ledamot, nämnda ovan, fick i uppdrag att utreda nya möjligheter.
Det sägs att storbönderna i trakten fick sätta in fem kronor var som startkapital till själva bygget, men om det stämmer vet man inte riktigt. Säkert är i alla fall att bankhuset stod klart tidigt på hösten 1902 och avsynades den 15 oktober. Bygget kostade, fullt färdigt, 23 000 kronor. En spottstyver i sammanhanget i dag, men en förmögenhet på den tiden förstås.
Telefon inrättades omedelbart i övre våningen och efter något år även i sparbankslokalen. År 1915 beslutades om och samma år installerades i byggnadens alla lokaler belysning från Odensfors elektriska kraftstation.
När vi kliver in i entrén är det som att faktiskt flyttas bakåt i tiden. Träplankorna i golvet och trappan har inte bytts sedan kassör Carlsson, kamrer Regnér och kassakontrollant Fredriksson gick här med bestämda steg om dagarna i början av 1900-talet.
Vad pratade de om? Hur fick de slantarna att gå ihop?
Direktören själv bodde i den vänstra lägenheten, högst upp. Dit gick han i den knarriga spiraltrappan varje morgon och varje kväll efter förrättat verk.
Vi följer direktörens väg uppåt, längs den rödmålade ledstången. Luften är sval och det doftar gammalt trä. På varje våningsplan finns en dåtida målning. Den på andra våningen föreställer bankhuset. Vem som hållit i penseln är oklart. Huset ser lite ensamt ut, och tycks ligga mitt ute på en åker.
Många hyresgäster har kommit och gått under åren. Förutom banken, hölls här skola under en period och barnmorskemottagning under en annan.
– Och så har kungen varit här, säger Håkan Sandberg och kliver ut genom entrén på baksidan.
Håkan och hans fru Anette köpte huset för sju år sedan och påbörjade en omfattande uppfräschning.
Vad skulle ni med ett gigantiskt gammalt bankhus till?Håkan skrattar.
– Vi hade faktiskt kikat på det redan fem år tidigare och känt att byggnaden har potential. Och när det väl blev till salu igen beslöt vi att lämna vår villa i Skeda Udde där vi bott i 27 år och flytta hit. Jag gillar själva huset och Anette gillar trädgården så beslutet var enkelt.
Håkan berättar att när banken byggdes kördes teglet hit med häst och vagn från Rakered en bit bort. Regeln sa att teglet skulle levereras ordentligt, först därefter var det tillåtet att åka till gästgiveriet och få sig lite sprit.
Håkan och Anette har bevarat husets stil. När byggnaden k-märktes i samband med en tidigare renovering 1990 beslöt man vilka färger som skulle få användas framöver. Det röda teglet matchar fint mot den aprikosröda putsen och de gröna målningarna på fönstren.
Vi går ett varv på tomten, över det välkrattade gruset och den stora gräsmattan. När Håkan och Anette kom hit lutade tomten betänkligt och det krävdes 47 lastbilar med fyllnadsjord för att fylla ut. Håkan har gjutit en stomme till staketet och låtit mura rejäla stolpar med svarta järngrindar mellan varje. Det ser gammalt och tidstypiskt ut, men är alldeles nytt.
Anette ligger bakom arkitekturen av det lilla lusthuset mitt på gräsmattan. Det är murat i tegel i samma färg som huset och med samma vackra plåttak. Utanför ligger en rundel av stora stenar som tidigare tjänade som grund till ett uthus som Håkan har jämnat med marken.
I rundeln ligger skifferflis och så har Anette planterat växter runt omkring. Här finns smällspirea, dvärglönnar, en hängpil, rosor, alunrot och akleja för att nämna några.
– Jag vill att det ska blomma hela säsongen, säger hon.
Det är trivsamt att strosa i den stora trädgården. Det skulle de ha gillat, kamrer Regnér, ordförande Månsson, inte minst självaste bankdirektören förstås, och alla andra som har spenderat sina dagar i och kring Valkebo sparbankshus på tiden då det begav sig.
Och kungen då?– Jo han, Oscar II, var på genomresa med sin häst och vagn och stannade för att äta lunch i bankens festvåning, berättar Håkan.
Det gör historien till det här häftiga huset, ännu lite häftigare.
Fotnot: De kursiverade inslagen i texten samt de svartvita bilderna kommer från originalhandlingar som tillhör Håkan Sandberg.